Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt hvad det var. Jo se, högvälborne herr baron, jag höll med
högvälborne —»
«Låt bli det der högvälborne», sade baronen, förargad öfver
det oupphörliga upprepandet af titeln, som tydligen hördes harflyt*
af något slags satiriskt lynne hos magistern.
«Ja så, man får ej säga ut hela titeln; jag ber om förlåtelse»,
sade magistern; «jag är så ovand, hä, hä, att vara i sällskap med
förnämt och högboret folk, hä, hä, jag är för min del ofrälse som
en bondpotatis.» .
«Kan väl vara; men nu gå vi hem, min bästa magister», yttr
rade baronen, och begge herrarne följdes åt genom trädgården.
^Ödmjukaste tjenare och god natt högvälb.... — jaså, herr
baron; ty jag skall hädanefter säga baron helt blankt, utan krus
och komplimenter. Dermed bien; god natt, rolig hvila!» yttrade
magistern, lyftande på hatten, så att det gråsprängda håret
glittrade som en stubbåker i månskenet, oeh försvann i flygeln.
«Det gamla belåtet har väl aldrig hört vårt samtal», mumlade
baronen då han gick uppför de breda trapporna till sina rum.
«Pass på att jag skall knäppa två flugor i en small»,
mumlade magistern för sig sjelf, då han stod och hackade eld på sin
slöa flinta. «Både den högvälborne baronen och den der
smågri-nande guvernanten skola veta hvein de stungit hafva. Man har
velat drifva gäck med mig, men si dervicQag fä de samma svar
som står på linealen: .
Du vav en natr, som på mig såg, .
Lägg mig åter som* jag låg 1—
hä, hä, hä, — det skall bli delikat i morgonj>
Dagen »iderpå grek. mhgistern mycket tidigt upp och bad om
ett enskildt: samtal med fru rådmnan. Det > beviljades, och nu be-’
rättade-> magiétem hela historien om baronen och Lotta, om
hvilken han hade den allranogaste reda, emedan han hela tiden
smugit i skuggan bakom dem genom parken. Rådinnan blef i högsta
gråd altererad: i början, men lugnade sig då; hon fick höra
baronens sista yttrande, den der monologen vid trädgårdsgrinden. «Jag
kunde väl tro», yttrade hon till magistern, «att en man af verld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
