- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
80

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Hvad vill ni säga med det der?» frågade Lotta,, retad.

«Jo, ser hon, min lilla mamsell, jag vill säga att jag känner
hela saken, att jag hörde hvart enda ord ni talade vid hvarandra
i förrgårs, att jag omtalat hela historien för fru kommerserådinnan,
och att jag i dag fått det ledsamma uppdraget att säga henne*
lilla mamsell, att hon bör se sig om efter lägenhet.»

«Oeh ni har varit nedrig nog?» for flickan upp och bleknade
af förskräokelse; «och ni har varit äreförgäten nog att först ,
spionera ut oss och sedan berätta allt för rådinnan?»

«Ja visst, min lilla mamsell», svarade magistern trankilt.

oHvarföre gjorde ni det?»

«Jo se, mamsell, jag bör ej få förebråelser, jag är hennes
skyddsengel; hennes skyddsengel är jag.»

Magistern hade rätt. Han var den oskyldiga flickans
skyddsengel.

XIV.

Ombytet

En tid efter detta uppträde, som till en del spelades bakom
kulisserna och som s&ledes ej var kändt mer än af
hufvudperso-nerna, flyttade Lotta hem till sin mor, för att senare på hösten
mottaga en guvernants- och sällskapsmarosellsbefattning hos major
Ankarklo på Björkvik. Den sista tiden hos kommerserådets var
ytterst svår och ledsam för den stackars flickan. Fruns stickord
och magisterns smålöje plågade henne hvarje ögonblick.

Till all lycka fö* henne, hade baron Wilde afrest till
Stockholm dagen efter sitt misstag, och hon undslapp således att se
hans förlägna ansigte vid bordet, der nu rådet och magistern
utgjorde duumviratet. Hemma hos hennes mor var allting som
vanligt, och Lotta satt mest inne hos ma bonne,, pratade franska och
arbetade åt sin mor, som, oaktadt sin ålder och sin vacklande
helsa, sysselsatte sig med tusende bestyr, liksom det lilla
undantaget på Witomta stom varit någonting, som ovilkorligen skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free