Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptaga ea raenniskas hela tid. Jag är säker, att Katarina i
Ryssland ej med mer bråk och besvär regerade Ryssland, än
pastorskan Åkerlind sitt lilla undantag.
Lotta kände sig förunderligt lätt qm hjertat, när hon några
dagar varit i de gamles sällskap. Det tycktes som hon sett alla
lifvets sorger bakom sig, att ett nytt lif skulle begynnas. Sjelfva
hennes kärlek, eller huru vi skola kalla den blandade känsla, hon
hyste för baron Wilde, blef betydligt modifierad och hon fann,
att hon varit nära förderfvet, att hon burit sig mycket oforsigtigt
åt och att hou verkligen borde anse magister Dræggel som sin
skyddsengel, fastän han visserligen var långt ifrån att vara
engla-lik. Hon var således lugn och glad då hon reste till sin nya konr
dition hos major Ankarklo på Björkvik, der hon skulle handleda
en flicka af omkring tolf års ålder.
Det var en ruskig höstafton då hon kom fram. Hela den
stora tvåvåningsbyggnadens front var mörk, utom i tvenne fönster,
der ljud obetydligt glindrade genom de tjocka gardinerna. Det
var tyst och stilla på gården, som i en graf, och Lotta trefvade
sig fram genom den mörka förstugan till en dörr, som stod något
på glänt och der det lyste eld. Det var köket; och snart stod
en glad och fryntlig piga framför henne med ett ljus, ett par
andra skyndade att hjelpa henne lös ur sina kappor och schalar,
som de begge gummorna knutit omkring henne, så att hon nästan
tycktes vara en mumie, inpackad i sina bindlar. ^Andtligen var
urpackningen verkställd och den fryntliga pigan lyste henne upp i
andra våningen, der frun bodde.
Lotta inträdde i en sal och pigan gick in för att anmäla
henne, och snart derefter kom hon åter ut. «Yar god och stig
in, mamsell», yttrade pigan och öppnade dörren, drog från ett
täcke som hängde innanför, och nu stod Lotta inför sin
herrska-rinna, fru Ankarklo.
Majorskan var en 4ång, magerlagd figur, som satt på en soffa
i en hvilande ställning, med hufvudet något tillbakadraget och
fotterna på en pall. Hénnes ansigte var, fastän blekt och
sorgbun-det, likväl regelbundet, och visade många spår af en ännu ej
försvunnen skönhet. Det var någonting så outsägligt godt som
uttalade sig i dessa drag, att Lotta nästan instinktlikt nalkades henne
för att helsa, liksom hon sett henne förr.
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IV.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
