Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, icke tvertom, hennes nåd;), sade Lotta och fattade den
sjukas hand, «ej tvertom. Jag kan vara er vän, ser ni ej det
p& mig?»
«Jo, jag tycker så», sade majorskan; ^välkommen, ännu en
gång välkommen!»
Majorskan Ankarklo klandrades af alla menniskor. Hon var
en af dessa olyckliga, som verlden kallar för inbillningssjuka. Det
är en olycklig sjukdom; men lika så säkert en sådan, som alla
andra. Hvarifrån komma då dessa mörka tankar om sjukdom och
död, detta upplösningstillstånd i menniskans sinne, som förstör
hvarje hopp i dess första brodd och injagar fruktan för framtiden?
Hvarifrån kommer den, om ej från en verklig, en djupt dold
sjukdom; från ett ännu outredt, men likväl verkligt lidande, som
läkaren benämner med tusende namn, utan att ändå kunna säga
hvari det består. Ofverspänning af nerverna, inbillningar och en
mängd andra namn gifvas åt denna sjukdom, som man påstår
kunde botas blott genom en fast vilja, om ej sjukdomens natur
förbjöde en vilja. Då man hör folket ropa ve Öfver en
inbillnings-Bjuk och skratta åt hans lidande, borde man säga dem: dömer
ej, så varden icke I dömde. Vanligen angriper denna sjukdom
qvinnans fina organisation; den är lika ofta ett symptom till
något missförhållande i lifvet, något som aggat så länge på själen,
till dess hennes tvillingbroder kroppen blifvit sjuklig; det härleder
sig från missförhållanden inom familjen, från olyckor som drabbat
förut, som plötsligen bortryckt det käraste man egde: med ett
ord, sjukdom yppar sig hos alla dem, som ej äro nöjda med det
närvarande, eller som frukta för framtiden. En olycklig hustru,
som djupt känner sin olycka, en mor, hvars käraste barn blifvit
ett offer för plågor och död, blir inbillningssjuk, ty hjertat är
brustet och dess kraft förslappad. Själen transporterar sitt lidande
på kroppen och sedan förräntar denne kapitalet och förstämmer i
sin tur själen, om tiden eller vanan skulle kunnat läka dess sår.
«Min man är ej hemma», yttrade majorskan med ett sorgligt
småleende, «men jag hoppas att han kommer i afton; han lofvade
mig det.»
Dottren, lilla Adelaide, kom in. Det var ett af de friskaste
barn man kunde se, med frimodighet och oskuld strålande ur de
klara ögonen, oeh helsan blommande på kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
