Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koja, allt gjorde rummet passande för en ung flicka, som älskade
naturen och ett lugnt lif.
Andra morgonen samlades alla till kaffet i fruns rum; den,
sjuka satt, som vanligt, i sin soffa, och hennes man bredvid henne,
Adelaide emellan dem och Lotta på en stol, nära majorskan, som
sjelf serverade sin favoritdryck. Majoren var, som aftonen förut,
hjertlig och glad, smekte sin hustru och sitt barn, men
tillkänna-gaf någon oro; han såg ofta på sitt ur och tittade ut ur fönstret;
frun följde hans rörelser med ett sorgligt deltagande, och Lotta
hörde en suck smyga sig öfver hennes läppar, då majoren ställde
sig vid fönstret; men hennes blickar uppklarnade genast, så snart
han vände sig om och nalkades henne. Afven han såg gladare ut,
då han talade med sin hustru, och Lotta kunde ej begripa,
hvar-ifrån hans oro härflöt och hvarföre frun suckade, när han såg på
uret eller nalkades fönstret. Andtligen löstes gåtan, då majorens
jagtvagn rullade upp på gården, och frun, med illa härmad
gläd-tighet, frågade honom:
aHvart skall du fara i dag, min Gustaf?»
«Jo, jag måste till Bosenfors», svarade han; «jag kom i går
öfverens med Malmesköld att komma dit, emedan han ser några
vänner hos sig i dag. Han bjöd äfven dig, men jag måste svara
honom, att min stackars hustru ännu är sjuk och ej kunde komma.
Ack», tillade han och satte sig bredvid sin fru, hvars hand han
fattade, «ack, om du kunde vara med, hvad det skulle roa mig!
— nu kan jag aldrig låta bli att tänka på dig och din enslighet
här hemma; men, Gud ske lof!» tillade han, med ett småleende åt
Lotta, «att du har sällskap.»
«Endast du aktar dig, Gustaf», sade frun omtänksamt; «att
resa så der på hösten, blott i en tunn syrtut, är oförsigtigt; du
kunde förkyla dig, du kunde bli sjuk — min gode Gustaf, lyd
mitt råd och tag du tulubben.»
«Nej, nej, Julie, inte förr än snö kommer», skrattade majoren,
«jag fryser icke; farväl med dig, min goda hustru! adjö med dig,
Adelaide! ödmjuka tjenare, mamsell! Jag kommer väl igen i afton»,
yttrade majoren, i det han gjorde sig färdig att gå; «men», tillade
han, då han stod vid dörren, «men om jag icke kommer till
klockan åtta i afton, så blir jag qvar öfver natten på Bosenfors —
var ej orolig Julie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
