Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må då gå huru det vill — jag älskar fröken Adelaide — ja eller
nej, herr major — ja eller nej.»
»Se. så, för tusan d—flar!» ropade majoren, «är herrn rent af
rosenrasande? huru vill ni föda hustru? en fattig löjtnant!»
«Jo, precist på Samma sätt, som min älskade svärfar gjorde
före mig», skrattade löjtnanten, som nu åter vunnit hela sin
själs-spänstighet och fann scenen löjlig.
«Hva sa’, som jag?»
«Ja precist, om jag får lof att säga svärfar», sade löjtnanten.
«Jo, f—n heller, jag tvingar ej bort min dotter, hon skall
följa sin egen fria vilja», yttrade majoren, som i ångesten ville
hålla sig uppe på ett halmstrå.
»Victoria!» ropade löjtnanten, «då är segren vunnen.»
«Ja så, herrn har fått förleda det stackars barnet; nej, herre,
det är pass här», yttrade majoren, som i farans stund blef ond,
hvilket ofta är händelsen, då man fruktar något.
»Förleda? herr major», sade löjtnanten allvarsamt, emedan
detta ord stötte hans bättre känsla, «nej, herr major, jag har ej
förledt er dotter; jag älskar henne.»
»Ja, ja, det tror jag nog», inföll majoren. «Men, herre, ni
borde ej så belönt oss, för det att vi visat er gästfrihet.»
»Det vore svårt att ej få älska Adelaide», sade löjtnanten;
»men nog härom, låt henne sjelf slita tvisten.»
Detta var en apell, som majoren ej gerna ville tillåta; ty
hans faderliga myndighet skulle, som han fruktade, få ett
besynnerligt utseende af svaghet, om flickan verkligen tyckte om
löjtnanten och på sitt Öppna sätt bekände det för sin far. Han ville
derfore sjelf afgöra saken och taga den kallt. »Nå, men säg mig,
min gunstige patron», sade han derföre med en min, som skulle
vara litet satirisk och liksom tillkännagifva misstroende, «nå säg
då, min patron, huru ni kan vädja till Adelaide sjelf. Har ni
talat med flickan om kärlek?»
«Nej, herr major. Aldrig ett ord om kärlek; nej, herr major.»
»Nå for f-n», utbröt majoren, «huru kan ni då så tryggt vädja
till henne?»
»Emedan hon håller af mig», svarade löjtnanten.
»Hä, har hon friat till er då? Jag tror att ni är galen eller
också jag», sade majoren i vredesmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
