- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
107

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tåreflod höll på att störta ur hans ögon. «Gud välsigne er!»
upprepade han, utdrack glaset och slöt dem i sina armar. Han
började snyfta, den goda menniskan, och hans begge barn kände hur
de varma tåramp folio på deras panna. «Undren icke», sade
majoren slutligen och gjorde sig sakta lös ur deras armar och tog
sin hustru om lifvet, »undren icke, barn, att vi gråta. Vi mista
i detta ögonblick vårt enda barn, det enda vi egt, det enda
barnet. Om ni en gång», tillade han lugnare, »kommer att ega ett
enda bara, om det då går i grafven eller i brudstolen, så är det
dock borta for er. Det är alltid en bitter stund.»

Och så slutades den glada aftonen.

XVH.

Konserten*

Vill man se någonting riktigt originellt, bör man besöka ett
musikaliskt sällskap i en småstad, der vanligtvis en lång, något
koppärrig herre, som kallas auditor eller häradshöfding, utgör sjelfva
själen, såsom den der spelar första fiolen. Det är en gentil herre
med en stor blixtrande karniolring på sitt pek- och en liten
trådfin dito på sitt lillfinger; på bröstet lyser en stor kråsnål, hvari
några röda hårflätor äro förvarade till minne af häradshöfdingens
mamseller systrar; den svarta bonjouren är fodrad der frammantill
med rutigt sidentyg, men längre bort, så långt in på skörtena,
der aningens område börjas, är fodret af engelskt skinn eller svart
foderlärft. Häradshöfdingen är för öfrigt en stor musikkännare,
och bor hos en gammal fru, som tidigt om morgnarne väckes af
häradshöfdingens fiol, som harklar med Eohdes polonais eller
variationer; det är ett dyrbart instrument med en af komfoniidam
formerad hvit nattkappa på buken, och med en rand, som delar
ryggen i tvenne lika hälfter, ett ypperligt instrument med den mest
klingande ton, hvilket deri gamla frun också erfarit. Andra fiolen
är vanligen en gammal litterat rådman, som står under toffel
der-hemma och flyr i musikens armar då hustruns toner blifva alltför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free