- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
108

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brummande. Det är for öfrigt en liten gråhårig herre, som svettas
då han spelar, och som således exeqverar något riktigt svårt då
han har forkylt sig och behöfver fläderthé; den lilla mannen ser
alldeles förtviflad ut då han griper i sina strängars guld och pinar
den stackars fiolen till klagorop. Alten deremot bor vid tullen
och är engagerad vid tullstaten, dock likväl i den fredliga genren,
emedan han ej gör beslag, utan blott tecknar på respass och
persedlar; och basen är ej allenast amatör, som de öfriga herrarne,
utan organist i staden, en man af yrket, med fingrar så starka
som skrufvar; det är en temligen tjock, flintskallig man med en
morgonrodnad utbredd öfver näsan och kinderna något lika en
kolorerad karta, en karta en relief.

Så formeras nu en qvartett, och dertill kommer en hel skara
extra ordinarier, bestående af bokhållare, som blåsa flöjt och spela
fiol, samt en inspektor från landet, som blåser valdhorn. En gång
om året uppföres en konsert till förmån för stadens pauvres
hon-teux, hvarvid inkomsten, då kostnaden för ljus och rum afdrages,
bestiger sig till fjorton riksdaler och några skillingar, som utdelas
mellan sjutton gamla gummor, enkor och mamseller, hvilka nyttja
grå löslockar och negligé, och för öfrigt lefva af att bära nyheter
kring staden. Ett sådant musikaliskt sällskap hade äfven bildat
sig i Skråköping; ty smaken ocb bildningen stiger, och i
ingenting här i verlden är det lättare att agera kännare, än i musik,
der man blott behöfver taga reda på kompositörens namn för att
kunna rosa eller förkasta. Det är af denna orsak vi hafva så godt
om konstdomare i musik, ty ingenting är mera osäkert och beror
mera af tycke och smak, än just musik. Man kan derföre alltid
tryggt rätta sig efter modet och svänga till med hvad som helst;
det låter ändå alltid som man förstode sig på saken, blott man
innehar en mängd termer och ordvändningar, som brukas. Om
dessa sedan användas rätt eller bakfram,’ det gör intet till saken,
ingen menniska bryr sig derom.

Musiken är en skön konst, som ej efterlemnar något spår;
dess verkan och de följder den väcker dö i samma ögonblick
instrumentet tystnar; den har aldrig än hvarken bildat eller"höjt
menskligheten ett enda tum öfver hvad* den förut varit, och kan
det icke, emedan den blott är ett uttryck af sitt tidehvarf, det
må vara joller eller allvar; men den förmår ej uttrycka något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free