Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å propos, drottningen köpte alltid hos honom då hon var vid
Rara-lösa, — jaha.»
«Förlåt, herr kapten», afbröt honom fru Knööl och 9atte
lorgnetten till ögat, »förlåt mig, är det ej major Ankarklo, det der
herrskapet?»
«Jo, ganska riktigt, major Ankarklo», svarade kapten; «å
propos, han har förlofvat sin dotter med en kamrat, med löjtnant
Antonsson. En instruerad officer, har tagit Maiiebergsexamen och
blir regementets qvartermästare så snart gubben Tyghuser afgår;
å propos, jag påminner mig en liten historia, ha, ha, ha, en
mycket rolig historia! Förlåt, fru kommerserådinna, jag måste helsa
på Antonsson.»
»Goddag, hedersbror, mjuka tjenare, herr major, ödmjukaste
tjenare mina damer! Yi få, ä propos, en njutningsrik qväll i afton.»
«Ja, det är derföre vi kommit hit», sade majoren.
«Jag älskar konsten, å propos, jag var bekant med
kapellmästaren Westerdahl i tiden, det var en karl att spela fiol —
förlåt, är det din ämabla fastmö, ödmjuka tjenare, bästa fröken,
gratulerar, min bästa Antonsson, är lycklig han, behöfver ingen
lyckönskan. Jag påminner mig en liten historia, å propos, konserten
börjar ej så snart och — ja, hur var det nu igen, jo det var om
Westerdahl, han var son till en mjölnare, men naturen bröt sig
sin egen väg, han gjorde en fiol af en träsko — eller kanajte
herrskapet hört det der förut? Imedlertid är det märkvärdigt, ha, ha,
ha, mycket märkvärdigt.»–––––-
Så fortfor kapten Wassbuk, beständigt ombytande samtalsämne
och personer att tala med, han gick omkring som en kunglig
räntmästare vid en kröning och strödde ut sitt snilles skådepenningar
bland folket, v alla af samma vigt och värde och alla med samma
prägel.
Imedlertid lorgnerade kom mer seråd innan. «Ser mamsell
Gall-atén», sade hon sakta, ((der borta sitter den der Lotta Åkerlind,
som vi upptogo i vårt hus och som slutligen måste ifrån oss af
vissa orsaker; hon har åldrats mycket, menniskan.»
«Jo, jo», smålog mamsell Gallstén med en snörpniug på
munnen, «att sitta inne beständigt hos den der tråkiga majorskan på
Björkvik, som är så lärd och så sjuklig, kan nog bleka rosorna, i
synnerhet om man har en gammal affar på samvetet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
