- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
123

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen, då han stod på branten och med fasa ryggat tillbaka for
afgrunden, huru hans vän med ett hånlöje störtat honom ner den.
Pastorskan skakade tviflande på hufvudet; ty af ven tanken, att

baronerne Wilde voro ädla menniskor, hade hon, under femton år,
preglat in i sitt hjerta, och det lät ej åter utplåna sig, oaktadt
alla bevis, som Georg framdrog på motsatsen. Hon var envis,

den gamla, och alla äro så, sedan en idé under många år ingräft

sig i själen.

Innan sin afresa skänkte Georg sin mor en betydlig summa
penningar, som han tänkte, för att betrygga hennes ålderdom,

men som gjorde gumman många bekymmer och många sömnlösa
nätter. Afven sin syster satte han i ett oberoende läge och reste
åter från sitt fosterland, för att aldrig mera återvända. Två år
derefter kom underrättelse om hans död, och hans mor gret några
bittra tårar öfver den älskade sonen, men glömde den dagen lika
litet som alla andra att sila upp mjölken klockan sju.

XIX.

Genom den gåfva Lotta erhållit af sin bror, och sedan genom
det arf som tillföll henne, blef hon icke allenast oberoende, utan
till och med förmögen. Hennes öde fick således en lycklig
förändring, är troligen hvarje läsares första tanke; men så var ej
förhållandet. Mamsell Åkerlind blef långt ifrån lycklig med sina
penningar. Hon hade förut lefvat obemärkt och stilla, nu åter
bemärktes hon; en mängd menniskor, som ej intresserade henne,
påstodo att de voro hennes vänner, och de fordna vännerna drogo
sig tillbaka; hon hade mistat kärnan och hade blott det gyllene
skalet att leka med.

Det är svårt att vara sysslolös; men lika svårt att ej behöfva
arbeta, att ej kunna njuta den rena glädje, som en skilling föi>
tjent med möda uppväcker hos den fattige. Vi bedöma
menni-skans lycka skeft, då vi anse den fattige i samma mån olycklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free