- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
125

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man9, men det gjorde mindre, då kaptenen ej hade for vana att
sluta sina berättelser. Mamsell Åkerlind blef genast bjuden till
kommerserådinnan Knööl, som också ledsnat vid landet och nu
gjorde les honneurs i staden, under det att kommerserådet sjelf
brände bränvin derute på Helleby. Mamsell Åkerlind, «den lilla
goda mamsell Åkerlind», hade alltid varit ett älskadt föremål för
kommerserådinnans tankar, mamsell Gallstén kunde vittna att knappt
någon dag gick förbi, som kommerserådinnan icke omtalade den
lilla älskvärda Lotta, och så vidare. Detta var innehållet af den
rika fruns artigheter mot den rika mamsellen.

Den rika mamsell Åkerlind blef nu inlåten i alla stadens
cirklar; men huru tomt, huru fattigt fann hon icke detta lif. Hon
hade uppfostrat sig sjelf, hon hade uppväxt och mognat i
enslighet, och nu fann hon sig på en gång i hvirfveln af all denna
lysande dårskap, detta tomma joller, som utgör de fleste societeters
lifsprincip. Huru ofta saknade hon icke sin lilla kammare på
Björkvik med mossrosorna och den stora kaktus. Då hade hennes
lif ett ändamål, hon var en menniskas vän och en annans
upp-fostrarinna; nu lefde hon ändamålslöst, hon fann sig så ensam i
sin våning, så rysligt ensam, ty hon fann sig ej en gång sjelf.

XX.

Flickskolan.

Det finnes i städerna gator, dit sällan någon går, som
åtminstone den förmögnare delen af befolkningen nästan aldrig besöker,
det är nemligen så kallade bakgator; der bor endast fattigt folk
i kojor, som ligga spridda långt ifrån hvarandra, ocl| för öfrigt
fyllas de tomma mellanrummen med trädgårdar och täppor: der
bor den fattige fogeln och de fattiga menniskoma, och begge
sjunga, glädja sig, lida och dö, utan att någon bekymrar sig om dem.
Vid dessa gator anlägger man äfven sina välgörenhetsanstalter, de
gömmas undan på det att man ej skall störas i sina gyllene dröm~
mar genom åsynen af de trasiga barnen och de skröpliga gum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free