Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själar, att de aldrig glömde det, att fru Gregorii ord och
handlingar för dem blefvo axiomer, dem de kunde utantill, dem man
ej borde reflektera öfver, emedan beviset låg inom dem; det blef,
med ett ord, en uppfostran, grundad på idel trosartiklar, ända
från religionens sanningar ned till sättet att sticka strumpor med
krok — så trodde man och så stickade man hos fru Gregorius;
detta blef en regel för hela lefnaden.
Mamsell Åkerlind besökte ofta skolan, hon blef vän med
gumman Gregorius, fastän deras bildning och deras verldserfarenhet
voro skiljda af ett stort svalg, men de älskade hvarandra detta
oaktadt, utan missaktning och utan afuud.
En vår, sedan Lotta i tre år bott i staden, sjuknade den
gamla gumman Gregorius; hennes lön var beräknad för en
menni-ska med stark helsa, men ej för den sjukliga, och om ej mamsell
Åkerlind varit, hade bon försmäktat i elände. Kommerserådet
Knööls gjorde ett stort kalas: hundrade personer bivistade den
stora festen, då den så kallade lilla Amy, nu en fem och
tjuguårig flicka, förlofvades med en liten baron Wimpelstorm från
Stockholm, en man, som för sin helsas skull rest utrikes och nyttjat
baden, och som återkommit mager och utlefvad, för att inträda i
det heliga äkta ståndet och njuta af den husliga sällheten med en
maka, som framför allt älskade baler och namnsdagsfester, och som
fann sig generad’af barnungar, och som log försmädligt, då hon
såg man och hustru dansa med hvarandra. Men kommerserådet
föll ej på den idéen att skicka litet soppa till gumman
Gregorius; man blott talade om henne i societeten, att det var en
beskedlig gumma och ganska fattig, men man tänkte ej på att hjelpa
den beskedliga gumman. Den enda, som föll på denna tanke, var
mamsell Åkerlind, den besynnerliga rika mamsellen, som, då man
i fruntimmers-cirkeln förehade de mest intressanta saker angående
stadens händelser eller till och med om hvilken drägt, som nu
brukades i Stockholm, ofta var liksom frånvarande och ej hade hört
ett enda ord om puffarmar och snibblif eller negligéer och
blommor, hvilket man med mycken möda sökt förtydliga för henne.
Den besynnerliga mamsell Åkerlind var äfven i detta fall så
besynnerlig, att hon skötte gumman Gregorius på hennes dödsläger, att
hon nästan flyttade till henne, att hon skötte hennes befattning
och undervisade barnen i flickskolan. Man förundrade sig i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
