- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
128

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

goda stad och kunde ej begripa> huru en person med så solid
förmögenhet, som mamsell Åkerlind, kunde förnedra sig så långt som
att undervisa en hop tiggarungar i kristendom och hemslöjder.
Bet bevisade arten af hennes fordna lif, tyckte man, och deri hade
man rätt. Be enda, som 9åledes kommo till gumman Gregorius,
voro mamsell Åkerlind och doktor Bernhard, en läkare, som några
år bott i Skråköping; det var en äldre man, anspråkslös och
enkel och deltagande. Kommerserådinnan Knööl kunde ej med
mannen, emedan han en gång förklarat hennes nervkrämpor för lappri
och afrådt henne att förtära fläskkorf, då likväl denna rätt var
kommerserådinnans delice; han till och med rent af nekade att
föreskrifva droppar, som hon kunde taga ofvanpå, då hon förtärt
fet mat, i stället att låta bli den; han var en grobian, som ej
förstod att behandla en så delikat natur, som kommerserådinnans.
Sjelfve kapten Wassbuk kunde ej med honom, emedan han ej
spelade kort, och dessutom skref så enkla recepter. Kapten hade en
gång varit sjuk, men hade, som han sade, fått sämre än
häst-medikamenter, emedan hans räkning på apoteket ej gick till
hälften af det, som han måst kosta på sin häst, då denne hade ondt
af qvarkan. Hela den bättre societeten «nyttjade», som man säger
om läkare för att ställa dem i parallel med andra husdjur,
nyttjade ej doktor Bernhard, utan doktor Krähvinkler, som förvandlade
hvarje sjukrum till ett väl sorteradt apotek, med flaskor,
pillerburkar och pulver utan all ända. Af honom kunde man blifva
botad enligt sitt stånd, och han förstod sig öfvermåttan väl på så
beskaffade delikata naturer, som ej ville aflägga en enda ovana,
men också tålde hela buteljer af motgift.

Men hos de fattige var doktor Bernhard läkare, och han var
mer, han var deras vän. När han kom, blef det lugnt i eländets
boning, när han talade med den sjuke, glömde denne sina plågor
och smålog; och när han satt vid dödsbädden, stirrade den
bristande blicken på läkaren, liksom för att hemta lugn och tröst ur
hans milda och lugna anletsdrag. Huru ofta hade han ej tröstat
och hulpit, och huru ofta hade han måst sitta bredvid, då
menni-skan kämpar ut sin kamp och lifvet flyr från de blåbleka darrande
läpparne. Men öfverallt var han densamme, en svag menniska
blott, troende mången gång, liksom andre, på den menskliga
forskningens segrar öfver naturen, och lika ofta sviken i sin tro; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free