Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl varm för menskligheten, deltagande för lidandet och
verksam i nödens stund. Men då den konstiga byggnaden, soria utgör
en menniska, föll, då den lossnat i sina fogningar "och själen måste
flytta undan från det ramlande hjiset, då önskade han ofta att
vara mer än menniska för att kunna rädda, och då denna önskan
ej kunde bönhöras, tröstade han, då läkte han själens sår och satt
som en gammal vän vid den kämpandes bädd. För honom var
läkarekonsten hvarken ett handtverk eller en födkrok eller en väg
till utmärkelse; men den var en väg till egen tillfredsställelse, till
denna tysta lycka, som den känner, hvilken en gång vill kunna
lägga handen på hjertat och i dödsstunden säga: jag har handlat
så godt jag förstått, döm mig icke, Herre, efter som jag handlat,
utan som jag velat.
Blott han och mamsell Åkerlind sutto vid den gamla
barnavännens bädd och begge kunde blott visa henne vänskap; hjelp
var der ej mer att hoppas, ty instrumentet, på hvilket själen
spelat, var förslitet.
Det var en sommarafton, solen höll just på att gå ner och
kastade ett rödgult sken på kyrktornet, der alla luckorna voro i
öppna. Klockorna ringde och nedåt gatan skred en likprocession,
som väckte allas deltagande, om ej genom annat, för sin
ovanlighet. Tolf hvitklädda flickor med blomsterkransar i håret och spår
efter tårar på de glödande kinderna, buro en likkista mellan sig.
Det var den gamla barnavännen, som bars af sina lärjungar till
grafven. Det var fullväxta flickor som förut gått i hennes skola,
och som nu erbjudit sig att bevisa henne den sista tjensten.
Lä-rarinnetjensten i flickskolan var ledig.
Nu förkunnade fattigdirektionen, att hugade sökande borde
anmäla sig inom trettio dagar, och när den sammanträdde, fann
den blott en inlaga, och denna skrifven och undertecknad
«Char-lotte Åkerlind». Det blef en stor förundran i hela staden hvad
den rika mamsellen tänkte på, ingen kunde förstå det, men alla
kommo öfverens om, att hon hade sina besynnerligheter, och funno
i denna uttydning förklaring på allt; ty i allmänhet söker inan ej
att gå djupare. Man säger att en menniska är underlig, att hon
ej är som andra menniskor; man är nöjd att man funnit denna
förklaring på det i öfrigt oförklarliga, men man gör sig aldrig
möda att efterforska orsaken till denna skiljaktighet från hvad
C. A. Wetterberghe Samlade Skrifter. IV. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
