Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgård; der undervisar hon, omtalar hon den verld, som lefver
utanför denna blomstergård och dit de alla en gång skola gå och
hvar i sin stad uppfylla sin kallelse. Hon talar frid, försoning
och kärlek för barnen, de förstå henne så väl och hennes ord äro
ej spillda på hälleberget. Men hon är lycklig i sin nya
belägenhet, ty hon vet med sig att hon gagnar; på hennes själ bränner
ej denna förskräckliga glöd, som så ofta gör gamla flickor så
olyckliga med sig sjelfva och så svårbehandliga för andra: hon
känner sig nemligen ej öfverflödig, och har uppfyllt sin
bestämmelse bättre och med rikare frukter, än om hon blifvit maka och
mor. Hon är mor för hela den växande generationen; hon har ett
barn, som en gång blir hennes, hos hvarje fattig moder i hela
staden. En gång, om det får lefva, skall det lilla barnet komma
i hennes skola, skall älska henne och minnas henne genom en hel
lefnad; någon större lycka kan ej en menniska eftersträfva eller
begära.
Derföre låter hon de lycklige i staden lefva för sig och blir
qvar på sin bakgata hos sina flickor och sina vänner. De fyra
vännerna utgöra liksom en afskiljd koloni i vår stad; man vet
ej mera om dem än om kineserne, ty de lefva också i ett
himmelskt rike.
För öfrigt är allt sig likt. Den gamla pastorskan Åkerlind
silar ännu sin mjölk klockan sju på qvällen, och ma bonne läser
sina böcker och omtalar sina ungdomshändelser för gumman, som
ej ännu fått riktigt reda på allt som hon vill veta. En gång
hvarje år under sommarferierna, då barnen hafva skol-lof, reser
mamsell Åkerlind till Witomta stomhemman och helsar på gum-^
moma för några veckor. Då är der en glädje högt i tak, som
man säger, och allt skulle vara riktigt trefligt, om mamma
Åkerlind någonsin kunde slå sig till rö: men hon är ännu, så gammal
hon är, ett perpetuum mobile, som går af gammal vana och
stökar med allt, från det minsta till det största.
Magister Dræggel, skyddsengeln, lefver också, nu en utlefvad
gubbe och föraktad, emedan han är öfverflödig och fattig; han
bor i en liten stuga vid vägen ej långt från Witomta och håller,
med prosten Tatterqvists goda minne och samtycke, en barnskola,
i hvilken bondbarnen gå mot en afgift af sexton skillingar banko
i terminen. Den qvicka linealen ligger ännu på bordet, som fordom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
