- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
144

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

process, som föregår hvarje social förändring, bilda sig infusorier,
politiska lycks-riddare, som växa och frodas under samhällets
ättiks-jäsning, och som lefva hastigt och hastigt försvinna, emedan deras
tillvaro just betingas af jäsningen, och som dö, då tiden
genomgått sin evolution och kommit på den punkt den skulle komma.
En sådan var den, som här skar namnet: han blef en politisk
storhet, han lefde och förtärdes af ärelystnad, och då han dog, lågo
ordenskedjor och stjernor från alla länder på hyenden omkring
hans kista, dians serafimerbegrafning var ståtlig, åminnelsetalet
blomsterströdt, och mannen glömd i samma Ögonblick mullskoflarne
slogo mot locket och hans krossade vapen i bitar ströddes
omkring kistan# Men här står också ett namn — äfven det känner
jag — men ej många utom mig. Det var cn from själ, en
oskuldsfull ande, denne man; han ensam kanske anade sin framtids
herrliga verkningskrets, emedan den berodde på honom sjelf. Han
dog som fattig landtkomminister; inga stjernor lågo omkring hans
kista, men också bundo honom inga band, då hans frigjorda själ
for ditöfver; han efterlemnar intet namn — historiens blad skola
aldrig nämna honom — och dock har han gagnat mest och,
trognast af dem alla, spridt sin andas ljus ibland bröderna.

Så hafva hundrade och åter hundrade utgått ur detta rum i
den vida, den på skilda öden fruktsamma verlden, der allt beror
på fri flyttning, der erfarenheten sitter i lärostolen och än talar
varnande, än bittert till lärjungarne, som hoppas på sina premier
och som arbeta för att få flitpenningar. Men ännu ett minne
trängde sig på mig, en kär bild af en vän, det var min Fredrik
— Fredrik Lindner, för att utsätta hela namnet.

Gymnasium i L. var för 30 år sedan precist lika till
utseendet som nu. Det är möjligt, att det blifvit något gråare på denna
tid, men för öfrigt har byggnaden bibehållit sin betänkliga min
och tittar lika skumögd genom de små rutorna nu som då. Den
tiden var Fredrik Lindner gymnasist, en glad ungdom, som blott
tänkte på att en gång kunna komma hem till sin far, såsom en
välbeställd vice häradshöfding. Lindners far var korporal Lind vid
öfverstelöjtnantens kompani, en hedersgubbe, något sträf af sig till
sitt yttre, men likväl en af dessa kaktusarter i andens verld, som
bära tusende blommor mellan taggarne och derinnanför en vek,
saftig stam, som beständigt är grön. Gubben Lind bodde i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free