Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickade med from tillförsigt på den talande, liksom på ett högre
väsen än han sjelf.
«Der», sade gamle Lind, och hans öga blixtrade af forøgelse,
«det satt presten och gycklade och talade tröst för min hederlige
kamrat, under det haus tanke hängde qvar vid kortlapparne borta
hos kapten Spaderhjerta; det förargade mig in i själen.»
Presten fullgjorde sin embetstjenst mycket knapphändigt och
gick sin väg, beledsagad vid affärden af den döendes fromma förr
tröstan och Linds förakt.
«Jaså, Storm», yttrade Lind, sedan presten gått, «nu har du
fått nattvarden. Gud gifve dig frid i din sista stund! — Det lir
der med dig, Storm. Är du nöjd att dö?»
«Ja, käre Lind», hviskade den döende; «men min hustru och
mina barn — Lena Stina, der hemma, och flickungen, Anna Kajsa;
hon är nu tretton år och skall snart ut i frestelserna.»
«Ja, du kan ha rätt», yttrade Lind; «men Gud har nog någon
utväg.»
«Ja, det har han», smålog N;o 64; «men bed auditören ställa .
om den lilla qvarlåtenskapen».
*Vår auditör», frågade Lind, «vill du ha hit honom?»
«Ja, om det går an.»
Nu skyndade Lind åter ut, och inom några minuter var
auditören der.
Det var en ung man, men likväl en menniska, till hvilken
man fastade sitt förtroende. Auditör Thorsson satte sig ner
bredvid den sjuke och afhörde uppmärksamt hans små uppdrag, hvilka
han upptecknade — det blef ej långvarigt, Storm afmattades allt
mera, och snart var det slut. Den hederlige auditören
understödde den döendes hufvud, under det att Lind badade hans tinningar
med sin bränvinsranson ur fältflaskan. Men snart var Nro 64 var
kant. Storm hade andats ut. Då reste sig Thorsson npp, och
det svaga ljuset från lampan belyste ett par tårfyllda ögon, och
Lind, liksom mera djerf och mindre blyg öfver sin egen
gråtmild-het, såg den gode ynglingen rakt i ansigtet.
«Det är synd», yttrade han till auditören, «att herm inte btifr
vit prest, herrn hade icke blifvit en Guds ords handtverkare, som
många andra. Hjelp enkan och barnen, herr auditör!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
