Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Lindner (en förbättring pä namnet, som korporalen
sjelf utfunderat och anbefallt) var nu 17 år gammal, en lång,
Välväxt gosse, starkt byggd, ljushårig, och med ett par ögon, som
glänste af helsa och glädje. Det fanns på hela gymnasium icke
en enda gosse, som var så vig, så stark och så modig, som
Fredrik Lindner; han var själen i alla gymnasisternas nöjen, och var
för öfrigt alltid de svagares beskyddare mot de starkare. Han var
således hela nedra ordningens beskyddare, oaktadt han sjelf
tillhörde den aristokratiska öfra flyttningen och således bort, enligt
skråordningen, vara långt upphöjd öfver den nedras olyckor. Den
gamla penalismen har ännu ej riktigt öfvergifvit våra skolor och
gymnasier och ännu mindre då Lindner studerade; då voro
gymnasistkapporna och deras regelmässiga bärande på ena eller begge
axlarna en ännu gällande lag, hvars öfverträdande strängt
straffades, och i öfrigt hade gossarne i öfre flyttningen då ännu en makt
öfver de yngre, som* ofta nog öfvergick till ett tryckande tyranni,
hvilket var desto farligare, som det var alldeles utan kontroll.
Hvad en gosse led, då han kom in på gymnasium, bekymrade
alldeles icke lärarne, som sjelfve lidit ännu värre och tyckte att allt
det der hörde till bildningen sjelf, och som dessutom aldrig hörde
något klagomål, emedan en «sqvallerbytta», det vill säga en som
ej lärt sig att lida och tiga, genast blef förklarad för biltog, för
varg i veum, och knuffad, slagen och hyssad i hvarenda vrå.
Men Lindner, som ganska riktigt genomgått sin «krympning»
i nedra ordningen, fann sig ej road af att på oskyldige hämnas
sina motgångar. Han gick ett steg före sin tid, såsom det rena
förståndet och det goda hjertat alltid gör, och förklarade sig sjelf
och sina kamrater i flyttningen oberättigade att «krympa» de smärre
och misshandla dem.
Och Fredrik Lindner fick rätt, icke derföre att det var rätt,
ty det insåg man ej, derföre att motsatsen hade helgden af
gammal häfd, utan helt enkelt derföre, att reformatorn var den
starkaste, att denna idé hade uppstigit i hjernan på en gosse, som
hade de fylligaste musklerna och den «styfvaste» armen. Det är i
sanning icke endast i gymnasierna de andliga krafterna måste börja
striden med materiella vapen, och först, sedan dessa röjt rum, kan
anden sjelf utkämpa sin seger. Småningom samlade Lindner
omkring sig några få, som hjelpte honom; ty han hade blifvit audi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
