Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toriemas hjelt^f, en Napoleon bland sina kamrater, och ett litet
hof slöt sig ovilkorligt kring honom, ett slags gymnasistlegion,
som stridde med och för kamraten och herrskaren.
Lindner var fattig, men det gjorde ej det minsta till saken;
ty då vi äro unga, veta vi ej af lifvets biomständigheter,, eller veta
att det finnes värden, som ej tillhöra sin egare; då fordra vi och
se ej annat, än det, som direkt utgår från personen sjelf;
millionärens son kan helt enkelt vara en avalp», oeh grefvens en akruka»,
Om Också hans ätt i trettio leder varit idel hjeltar.
Det var egefitligen endast en, som närmare slöt sig till
Fredrik, och denne ende hette Filip Nordenstråle, eller såsom den
Klle ödmjuke lektor Klasihark uttryckte sig: aden unga
Norden-stråle», son till baronen af samma namn, hofmarskalken ^och
riddaren på Klintinge. Filip var en lika så vacker och stark gosse
som Fredrik, och hade dessutom en vacker del mera yttre bildning
än korporalsonen, fastän denne visst ej var plump, utan i
allmänhet utmärkte sig för lefnadsfriskhet och ledighet i sällskap. Det
är dock naturligt, att hofmarskalkens son skulle ega mera af denna
egenskap, än korporalens. Så t. ex. var Filip Nordenstråle aldrig
generad af sina händer, eller af hatten eller frackkragen, då han
var i Sällskap, hvilket deremot icke var så alldeles utan för
Fredrik, då han någon gång i sin tur blef bjuden till biskopen eller
till lektor Klasmark, som reguliert en gång i terminen gaf sina
ounga vänner» på gymnasium en smörgås med salt kött och ett
glas mjölk, det vijl säga en gymnasistsupé.
Fredrik Lindner och unga Nordenstråle voro alltid anförare
för de Öfrige, det vare sig på allvar eller lek. Hände det någon
gång — och det hände också verkligen — att stadens gesäller
eller lärgossar anföllo gymnasisterna, så kallade det svaga partiet
alltid på LindUer, och då kom han med -sin trogne drabant och
kunde alltid säga sitt aveni, vidi, vici». Men bar det af till lek,
då voro de också i téten och anförde de andra.
Midt emot gymnasium, blott med ett slags borggård skiljdt
derifrån* låg stadeUs fattighus. Filantropien blef någonting
modernt efter franska revolutionen, menniskökärleken fick ett namn
och begynte vilja visa sig; den franska guillotinen hade lärt oss
att älska våra bröder. Men menniskökärleken var ännu då ické
annat än en skylt, som man gjorde så grann som möjligt. Fattig*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
