Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buset i L. hade säledes blifvit en ganska vacker byggnad; en skön
peristil ledde in i en den allravackraste förstuga, och på
frontispi-cen stod med stora gyllene bokstäfvev: «Staden L:s Fattighus,
uppbygdt år 1808»; men denna byggnad hade kostat så mycket,
att de fattige, som skulle bo der, knappt fingo något att lefva
af; och sedan det sköna huset, riktigt nog, stod der med sin
koketta front åt storgatan, tyckte stadens filantroper, att de gjort
Gudi nog för det ädla ändamålet. Man hade ej förenat
fattiginrättningen med något slags inrättning för arbete — denna idé
är en ännu nyare uppfinning — och således kunde man ej år 1808
i L:s stad veta, att det var möjligt eller att en fattiginrättning
äfven bör vara ett ställe, der den fattige kan och får arbeta och
på detta sätt bibehållas såsom en medlem af samhället och
bevaras för det moraliaka förderf, som lättjan föder. Fattighusets
baksida var vänd åt gymnasium, och den visade sig alldeles icke till
sin fördel; ty, emedan man aldrig vände sin uppmärksamhet ditåt,
utan endast renoverade framsidan, blef den frånvända delen allt
mera förfallen.
Här var imedlertid gymnasisternas lekplats, och ett dussin
svartgrå, trasiga barn och en och annan rödögd gumma suto
der-uppe i den granna välgörenhetsanstalten och betraktade med glädje
eller afund den stojande hopen der nedanföre»
En kall vinterdag voro gymnasisterna ute på sin lekplats.
Snön låg hvit och hårdfrusen på marken, den rätta snöbolltiden
var förbi, stunden för kort för att begifva sig ut på sjön och löpa
skridsko. Fredrik och hans vän Nordenstråle hade således
påbjudit bollspel, och man spelade boll. Det var en stor glädje, i
synnerhet då Fredrik förde «sällträet», bollen fick då alltid ett rapp,
så häftigt, att han som en raket stack upp i höjden och nästan
försvann för deras blickar; först efter en lång paus återkom han
från sin himmelsfärd och uppfångades af någon lycklig, som då
fick ffsticka» någon af kamraterna. Detta skedde ofta temligen
hårdhändt, och mer än en «kruka» stod och <dipade» i
gymnasii-för8tugan eller hade näsblod af ett dylikt «stick».
De fula rutorna på fattighusets baksida stodo igenfrusna och
tjocka’ som bräden, och deras hvitgröna färg bevisade allrabäst den
nyans de gåfvo åt dagern inuti rummen; men sedan bollspelet en
stund fortfarit, såg man här och der en liten rund fläck bilda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
