Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wenzel smålog: «jaså, intet annat — ja, Hågelin är sig lik,
och kunde jag i hast fått rum hos någon annan, hade jag ej hyrt
der. Herr Lindner skall få låna dessa penningar af mig . . . jag
är fattig, jag också, men litet mindre fattig än herrn.»
«Men», inföll Lindner, «jag kan icke taga emot lånet, ty Gud
vet när jag kan betala det igen — och adjunkten har inte råd
att mista dem. Om jag dör, så får adjunkten intet.»
«Ah ja», sade Wenzel, «det är väl möjligt, men det är också
möjligt att herrn lefver, och då får jag igen mina penningar . . .
är det ej så?»
«Jo, vid Gud, herr adjunkt.»
«Ja, jag vet det, bäste Lindner, och om ni kommer i nöd,
riktig nöd här vid akademien, så förtvifla icke, utan kom till mig
och, om jag kan, så . . .»
«Tack! tack!» stammade Lindner, rörd af den goda lärarens
tillbud.
(Ja ser ni, herr Lindner, jag har varit i samma belägenhet
som ni, utan vänner, utan penningar, utan skydd — då, herr
Lindner, träffade jag en lärare som hjelpte mig, som gaf mig råd
såsom en far och understödde mig såsom en sann broder. Yet ni,
herr Lindner, jag har aldrig kunnat afbörda mig den
tacksamhetsskuld, som han lade på mig då jag var ung. De små lån jag fått
betalade jag honom, men hans menniskokärlek, hans ömma vård
om en yngling, som kanske utan honom aldrig hade kunnat kämpa
sig igenom — den- har jag ej kunnat betala honom. Ser ni, det
är derföre jag söker så här småningom plocka af på min skuld,
jag har mångåriga räntor af tacksamhet att afbetala; jag skall
söka att mot er och andra göra det min lärare gjorde mot mig
... det skall glädja den hedersmannen.»
«Ack!» sade Lindner, «jag skall aldrig glömma . . . Tack!»
Wenzel smålog.
«Nå, herr Lindner, men jag fordrar en sträng ränta på mina
penningar; jag fordrar, att ni i er tur skall förvalta samma
kapital, som jag, och älska edra bröder. Se här har ni femtio
riksdaler, det är bäst att ni tar litet mer på en gång. Sedel behöfver
ni ej skrifva; det är nog att jag tecknar upp det i min lilla bok.
Yar nu glad, Lindner, och låtom oss fortsätta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
