- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
172

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S& lyftade den gode Wenzel en sorg frän ynglingen, som,
om den fortfarit, skulle antingen bringat honom i en dyster
svår-modighet eller i en overksam apati; ty vissa lynnen tåla mycket,
utom af det slaget som nu tryckte Lindner. Wenzel fortfor att
vara hans lärare, hans rådgifvare och vän; mången ljusgnista
tände han i ynglingens själ, mången smärta lindrade han, och for
månget felsteg, skyddade han honom, genom sina vänliga
varningar. Han skaffade Lindner ett stipendium, ty äfven vid
akademierna behöfvas rekommendationer: det är der de börja, och blifva
sedan allt mera ökade i vigt. Lindner kunde således, trots sin
fattigdom, arbeta sig till en ganska bildad och kunskapsrik
men-niska — och för allt hade han att tacka adjunkt Wenzel, eller
rättare dennes lärare; ty en god gerning verkar genom många
generationer .

Det finnes många lärare, som handla likt adjunkt Wenzel, som
fatta den sjunkande i handen och intala honom mod att kämpa
mot sitt öde; och ännu, då den fattige, den undangömde
ynglingen hunnit till mannaåldern, och som en lycklig make och far
sitter vid egen härd och omtalar sin ungdom, tar han sin lille gosse
i knäet och lär honom uttala namnet på den, som gjort »pappa»
godt, när han var ung; han säger sitt barn, huru Gud underligen
hjelpt honom, huru hans fasta förtröstan aldrig än blifvit sviken,
och huru Försynen ofta, mycket ofta, ställt goda menniskor i hans
väg. Och om tillfälle gifves, säger han öppet, och utan att rodna
derför, till hela verlden — som jag nu — tack! min ungdoms
lärare, ledare och välgörare!

Lindner kunde på detta sätt studera hela två åren, innan han
slutade sin prestkurs; men han hade också en mängd kunskaper>
som ej egentligen hörde hit, men som numera äro nästan
oundgängliga för en bildad menniska. Många af Lindners kamrater
hade, som det heter, »hunnit förbi honom», det vill säga, de hade
på ett år slutat hela sin lärda bildning, och hade således nära nog
direkte från gymnasistbänken beträdt predikstolen och utbytt rolen
af lärjunge mot den af att spela en lärare, en ledare, en föresyn
för folket. Detta ombyte är i sanning knapphändigt, och man kan
icke undgå att förundra sig öfver, att folket ej reflekterar, mera
än det gör, derpå att man ena året behandlar en person som
pojke, hvilken året derpå uppträder med alla anspråk på att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free