Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket kammarherrarne. Imedlertid var sålunda fanjunkaren fruktad
af både pastor och församling.
Fru fanjunkerskan Thranström skänkte sin man en son, året
efter sedan Klasmark tillträdt pastoratet. Faddrar blefvo bjudne
i parti; fru Thranström bryggde och bakade, konfekt inköptes och
fanjunkarens vin tillitades, med ett ord, ett stort fadderskap, med
elfva rätter till supén, lagades till; ty det låg i fanjunkarens lynne
att utmärka sig med mat och dryck. Så snart der var kalas, fick
man hvad man kallar atårta på tårta», det vill säga så mycket,
att man blef sjuk efteråt, och om alla eller några af sällskapet
drucko sig fulla, var det en hjertans glädje för fanjunkaren, som
ansåg sin gästfrihet i samma mån hedrad, som gästen hade svårt
att reda sig hem eller mådde illa efteråt. Prosten Klasmark bjöds
naturligtvis att döpa och prostinnan att bära barnet och stå emot
baron Ärenrot på Skoningslösa. Men oaktadt all denna artighet,
hade fanjunkaren hela sin uppmärksamhet spänd på prosten, för att
få den gode mannen fast för något tjenstfel; och om de träffades
på kalaser, hade han all möda ospard att narra gubben Klasmark att
dricka så mycket som möjligt, i den ädla afsigten att få sak med
sin prost; men alla dessa försök strandade mot dennes nykterhet,
eller rättare mot hans svaga mage, som ej tålde spirituosa,
hvar-före han var absolut och blott smakade rödt vin. Prosten hade
väl en aning om fanjunkarens sinnesstämning; men prostinnan
kände honom riktigt, och af denna orsak varnade hon strängt sin man,
att ej vara tankspridd på fadderskapet; men hon varnade honom
ej för drickandet, ty hon litade mera på sin mans svaga
matsmältning, än på hans tankeförmåga, så lärd han än var. Prosten
lof-vade uppmärksamhet; men anmärkte, att han ej gerna kunde
misstaga sig, då han läste innantill i handboken, och att han väl skulle
komma ihåg att ta barnet på venstrå armen, så att det ej skulle
komma afvigt på det viset, blott prostinnan lemnade fram det så
vändt, att det var riktigt.
Imedlertid var, när den högtidliga handlingen skulle försiggå,
prosten liksom litet «häpen», att något skulle fela eller bli rasande,
och han började något darrande: »Älskade Christne!» och läste
sedan med något mera mod och sjelfförtroende: «Nu vete vi icke om
detta barnet är döpt, då det, emot den himmelske fadrens bud
samt sjelfva naturens lag och känsla, af egen fader och moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
