- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
185

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindner att ioke för mycket sysselsätta sig med den, liksom det
vore min afsigt att draga folket från Gud och till verlden.
Upplysningen älskar jag varmt; men en upplysning bland massan är
en eldbrand, éom vi kasta från oss utan att sedan kunna hämma
den rasande elden. Låtom oss lysa såsom brinnande ljus på Guds
altare; men låtom oss ej antända de troende, som knäfalla vid
dess fot. Oss är gifvet att vårda den heliga elden som brinner i
lampan, men ej att kasta den brinnande veken bland spånorna.»

«Jag har alltid», yttrade Lindner, något misslynt öfver
biskopens tal, «jag har alltid trott, att man genom upplysning
allra-bäst kämpar mot otron och fanatismen, begge dessa religionens
farligaste fiender.»

«Otron! ja, kära Lindner; men hvem upphör att tro, utom
just den halfbildade, och till någon högre grad kan man ej få
massorna; intet ljus är bättre än skymningen. Fanatismen
der-emot, käre Lindner, är ej fördömlig; den är den fortgående
rörelsen af ett guddomligt lif hos folket, ett brinnande begär att finna
sanningen; den är blott en skarp motsats mot vår tids ljumhet
och liknöjdhet i t ros mål; den är en protest mot den så mycket
omskrikna religionsfriheten: ty folket visar här vid lag den mest
stränga sammanhållighet, den mest noggranna förkärlek för en viss
form, ett bevis att religionen ej kan vara formlös, utan måste
begränsas af en kyrkoordning, af en trosnorm, som ej till sin
bok-staf må rubbas eller uttydas. Hen», återtog biskopen, då han ej
fick något s var, «men farväl, mina bröder, ännu en gång farväl I»

De unga presterna gingo, men straxt vid dörren skiljde sig
Drängstedt från Lindner; ty han ville ej gå på gatan tillsammans
med en, som disputerat med «bisköppen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free