Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kullstörta hela den herrliga byggnaden. Läseriet i sin
befängda, i sin råaste form är ej annat än ett försök att drifva smultron
på vintern. Om det lyckas, och församlingen blommar i hast opp,
kan man vara säker, att den antingen ej bär frukt, eller, om den
gör det, en vattenaktig, mustlös frukt, i förtid framtvingad genom
konsten, en ’produkt till hälften naturlig och till andra hälften
artificiel.
Olsboda församlings hvars pastor, prosten Klöfversten, i många
år ej förmått sköta sin hjord, hade under tiden fått sin andliga
vård af adjunkter och en gammal komminister, som framför allt
annat skötte sitt bränneri och för öfrigt var en af dessa hederliga,
prosaiska menniskor, som träffas öfverallt, som ej göra någon
förnär, men ej heller gagna någon, som vegetera sitt lif igenom med
att sköta sitt och ej blanda sig i andras. Den andliga vården hade
således i många år, nära en hel generation, varit hvad man kunde
kalla* «passelig», och folket hade således ganska naturligt
sönderfallit i tvenne delar, af hvilka den ena ej just trodde på något och
den andra var färdig att tro på allt. Magister Zipselander, som
senast haft församlingen om hand, var hvad man kunde kalla en
petinett man, som slagit sig på att vara vältalare, ut^n att ega
nog kunskap för behofvet. Hans vältalighet blef således ett försök
att pryda ytan af en ytlig religionskunskap, och hans predikningar
verkade alldeles intet på folkets jernhårda sinne; ty en Qeder blir
ej spänstig, om han bestrykes med rosenolja, utan måste
kallhamras. När magister Zipselander flyttade och magister Drängstedt
kom i hans ställe, blef således församlingen på en gång väckt
genom hans väldiga slägga, ty lagsens hammare är blott en leksak
emot den han förde.
Magisterns dystra ansigte, de skeft blickande ögonen, det
okaramade stripiga håret och hans långa figur gaf honom något
ovanligt, som fängslade uppmärksamheten, och den stränghet, med
hvilken han predikade, de vilda anfall mot allt hvad han ansåg
syndigt och Gud misshagligt, som nästan innefattade allt utom
bön, sång, ånger och tårar, uppväckte mera fruktan än kärlek,
men tillika denna egna sinnesstämning, detta slags tjusning, som
höjden af fasa alltid har med sig. Magistern sökte, genom hvilka
medel som helst, att frammana tro och bättring, han ville göra
det i hast och använde som uppvärmningsmedel för det frusna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
