Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fadren deroppe lät en stråle af sin guddomliga kärlek flyga
genom rummet, och det var ett godt bådskap, ett evangelium. Och
den strålen spridde sig i jordens dirama och blef qvar såsom en
skänk af Fadren, for att lysa barnens natt. Men det oaktadt
famlade barnen och sade: «Herre, hvar är du? vi se dig icke».
Då uppträdde fromme Guds män, hvilkas ögon voro öppna for
det himmelska ljuset, och talade sanning och kärlek och om
Fadren, som bor deroppe och som älskar oss alla. Men de
öfverrö-stades af andra, som sade: «tro! eljest varder du fördömd till
eviga plågor». Och då barnen sade: «oss törstar efter nåd», då
lemnade dem desse ättika och myrrha. Och då barnen folio ned
på knä, bedjande om tröst i sitt mörker, då förbannade de dem
och sade: aFadren hafver oss så befallt». Men jag stod deruppe
och såg allt, och ett heligt missnöje spridde sig på englarnes
anleten. Och en röst skedde till mig; men jag forstod den icke, ty
den ljudade likt en harpas klang för mina öron. Men min flicka
löste sig ur englaringen, nalkades mig och hviftade med sina
vingar en ljuflig svalka kring min brännande panna, och mina ögon
klarnade, mina öron öppnades, och Jag förstod allt. Och jag hörde
englarne säga: «Säg barnen der nere, att de ej skola frukta sig,
ty Gud är kärleken, men att de skola nalkas honom såsom rätte
barn sin rätte fader, icke med bäfvan, utan i kärleksfull
undergif-venhet. Säg dem, att de icke såsom en fårhop, genom herdens
staf och genom hans hotelser, kunna drifvas in i himlen; ty
sannerligen de komma ditin». Utan skola menniskorna af fri vilja och
af fullt hjerta söka Herran, men icke tvingade åf slafvisk fruktan
för straff. Ty den, som är gudfruktig blott af fruktan för straff,
är i sitt hjerta en gudsförnekare och hans bön en tviflets hädelse.
Ty menniskornas första pligt är att tro sin Fader om godt, dera,s
enda bön bör vara om kärlek, och deras enda gåfva kärlek. Bort
derföre med de falska lärare, som förbanna i stället att välsigna,
som förmörka i stället att upplysa, och som sprida elände och
nöd i den fattiges hydda. Jag säger eder . . . .»
Hittills hade allt varit tyst i den vida nejden, men nu afbröts
talarens ord af ett häftigt sorl; män och qvinnor reste sig, och
nu såg man i månskenet en man, åtföljd af en mängd personer,
tränga sig in i hopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
