- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
211

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var länsmannen, som på magister Drängstedts
uppmaning, och efter inhemtade befallningar ifrån landshöfdingeembetet,
kom för att upplösa den olagliga samlingen.

Det finnes ingenting farligare än att angripa massans
fördomar, som, ju dunklare de äro, försvaras med desto blindare raseri.

Karlarne beväpnade sig derföre med stakar och stänger, för
att handgripligen bevisa renheten af sin tro, en utväg som -alltid
är den ginaste. då man ej vet hvad man tror; och der hade
säkert uppstått ett religionskrig i smått, om icke Olavus höjt sin
stämma och ropat:

«Barn! jag säger eder: intet hår får röras på den mannens
hufvud.»

Folkhopen stillades, och sålunda lyckades det länsmannen att
gripa Olavus, som, fast öfvertygad om sin rättfärdiga sak, stolt
som en martyr vandrade genom folkhopen, kastande sin glänsande
blick möt himlen.

Under det Olavus satt i fängelse, stannade folkrörelsen
alldeles icke vid det första försöket. Der uppstodo i stället för honom
efterhärmare, som, långt ifrån så fromma som han, och icke såsom
han öfvertygade om en himmelsk sändning, predikade hat i stället
för kärlek, förföljelse i stället för förlåtelse, och förbannade i
stället att välsigna.

Så ombyttes snart den redlige Olavus’ församling till ett
bittert, hatfullt slagte, som i Guds namn ansåg allt för tillåtet och
som, i blind tro på egen renhet, med ilska förföljde en hvar, som
tänkte annorlunda. Olsboda församling blef en skådeplats för oreda,
hat och förföljelse, den ena scenen följde efter den andra och
fanatismen, icke mera skonsam, satte sig i respekt hos lagens tjenare-.

En afton voro de åter församlade i skogen, beväpnade med
käppar och påkar, en ecclesia militans på fri fot. Midt i ringen,
under det att folket sjöng psalmer ur gamla psalmboken (den enda
som erkändes som äkta), lågade ett bål, och qvinnor och män
framburo böcker och postillor, psalmböcker och andaktsskrifter —
allt kastades på elden i from ifver för ordets renhet oeh af hat
till menniskofunder. Och en röst ibland hopen ropade:

«Så skall allt hvad af menniskor är förbrännas i eld och
én-dast Guds ord blifva q var!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free