- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
212

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var deras nya apostel eller den s& kallade Skojar Jon,
som uppträdt i en lärares skepnad, efter en lefnad, som gjort
bonom värdig sitt namn. »Men», sade han, «jag har varit en stor
syndare och har funnit nåd infor Gud . . . Bränn opp, bränn
opp allt menniskoverk!»

Och folket sjöng: Amen! Amen!

XII.

Testamentet.

Det var ett långt téte-å-téte mellan friherrinnan Ärenrot och
prosten Xlasmark.

«Min käre prost, efter all anledning kan Ärenrot icke lefva
länge, han är alldeles förskräckligt gul i ansigtet.»

«Ja, min nådiga», yttrade prosten, «ja visserligen, han är
verkligen som en citron att åskåda. Jag blef riktigt altererad, då jag
fick se honom, han som förr var så rask.»

«Åh ja», återtog friherrinnan, »dessutom är hans lynne
alldeles odrägligt; men jag skall säga, Ärenrot har aldrig lärt att lägga
band på sig — han behandlar mig verkligen så ibland, att, om
inte Gud snart slutar detta eländet, så blir jag tokig . . .
Imed-lertid, hvad tror prosten, kan han lefva länge P»

»Det ser visserligen, min nådiga, ganska illa ut, och doktorn
sade, att han hade gallsten. Åh ja, fru friherrinnan måste, som
en kristen, taga den onda dagen med den goda, i händelse herr
baronen skulle öfvergå till en bättre verld.»

»Ja visst», suckade friherrinnan. »På detta viset går det ej
an; jag, som har så retliga nerver, får konvulsioner hvarje dag:
hvarken pastiller eller fieur d’orange vill hjelpa längre.»

«Kanske min hustru», inföll Klasmark, «kan få erbjuda sina
hjertstyrkande droppar, det är präktiga droppar mot alteration; de
lukta väl illa och äro svarta som sot, men hustru .min tar alltid
en tesked, då det gäller på.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free