Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem har sagt det?» frågade baronen med mera styrka, än
man kunnat vänta.
«Hm, hm . . . jnst ingen», svarade prosten.
«Jo, jag forstår», sade baronen med hetta, «herrn har fått for*
hållningsorder af min kära hustru, herrn löper med hennes
metkrokar, för att fä mig att skrifva testamente — hon hoppas, min
kära hälft, att jag skall dö — det är tids nog med det.»
«Hm, hm, jag ber om ursäkt, men . .. men», stammade prosten.
«Inga men, jag har skrifvit mitt testamente och der felas blott
vittnen. Bed magister Lindner komma hit: han är åtminstone inte
en gammal käring — karlar tala med karlar, käringar med käringar.»
crJaba, visserligen», sade prosten, wbaronen har alldeles rätt,
och derföre kom jag hit.»
«Herrn ?» sade baronen med en stickande satirisk blick från
de skarpa, insjunkna ögonen. «Jaså derföre, att herm är en karl
. . . Min goda prost, låtom oss afbryta det ämnet.»
När prosten kom till friherrinnan med sin rapport, fick han
långt ifrån tacksägelse och reste långt ifrån glad.
Några dagar derefter inträdde Lindner i baronens rum. Ännu
satt den gulbleka hamnen der och blickade omkring sig med sina
skarpa ögon, som oroliga och misstänksamma irrade omkring i
rummet.
«Således ni, herr magister», yttrade baronen, och räckte
handen åt den unga presten; «välkommen!»
«Ni har kallat mig, herr baron.»
«Ja — det är sant, jag ville att ni, just ni, skulle bereda
mig till döden. Ni anser mig för en stor syndare, herr Lindner,
inte sant. ni anser mig för en dålig, hårdhjertad menniska?»
wJa, herr baron, jag kan ej neka dertill.»
«Ja, jag vet det», återtog baronen, som liksom samlat hela
sin återstående kraft för detta samtal. «Nå väl, herr Lindner. Jag
har varit fattig, min far var en vekhjertad menniska, en god man,
som uppoffrade allt på bedragare, vanvårdade sin egendom och
lemnade sina barn i elände . . . ser magistern, jag fick från
barndomen ett hat mot detta slags välgörenhet, som blott är
ögonblickets ingifvelse och som blott gäller ett ögonblick — nå väl,
jag gick en motsatt bana, jag blef hvad ni kallar hård, jag skötte
min egendom väl, men strängt. Jag kände väl ofta nog i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
