- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
217

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Det är en fåfänga, herr baron, ett irrbloss ni följt.»

«Ah ja, kan väl vara . . . allt är blott ett sken ... vi
men-niskor veta intet.»

Lindner använde hela sin förmåga, allt hvad hans rörda hjerta
sade honom, men utan framgång mot denne man, som pansrat sin
själ med en oböjlig vilja.

«Här är mitt testamente», sade den sjuke slutligen; «kalla in
inspektoren och skrif under som vittne. — När jag en gång är
död, skall ni se hvarföre jag mången gång varit hård.»

En månad derefter var baronen död och enligt hans
förordnande öppnades testamentet på begrafningsdagen.

Testamentet innehöll saker långt ifrån behagliga för
friherrinnan: hon fick ett litet enkesäte i Olsboda församling och sin hälft
i boet, dock under uppsyn af en god man och utan rättighet att
förskingra något. Den andra hälften hade han delat mellan en
fattiginrättning och en skola; och de medel, som efter
friherrinnans död funnos, skulle tillfalla en pensionsinrättning för fattiga
enkor. Testamentet slutade med en klausul, hvari han åt
magistern öfverlemnade tretusen riksdaler att utdela bland de fattiga,
som funnos eller hade blifvit bortvisade från Skoningslösa bruk.

Då Lindner begrafningsdagen for hem och kom förbi
kyrkogården, som upplystes af månen och på hvilken de höga träden
kastade skuggor, gick han ditopp och bort till baronens graf, den
nyuppkastade.

«Du har således drömt ut din dröm om välgörenhetens lycka,
du har genomkämpat en hård kamp med dig sjelf, för att lefva
och dö hatad ... Stackars gubbe, hvad du är beklagansvärd och
tillika älskvärd i din grymma förvillelse! Du var ett barn, ett
stort barn, med din halsstarriga vilja . . . Gud dömer dig efter
som du velat!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free