Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett asplöf och springer sedan af alla krafter hem för att
berätta, att han talat vid «hennes nåd». «Hon var mycket beskedlig,
hon ookså», säger barnet, liksom vore det förundradt Öfver att det
så var.
Den 2 September. Jag var der i går, på Skoningslösa; der
var främmande från staden och några herrar från Stockholm,
långväga resande. När jag fattade i handtaget till döbattangerna,
kände jag en ilning genomlöpa mig; jag var blyg, det kände jag,
alldeles som under gymnasisttiden. Jag har nu eftersinnat
hvarifrån denna blyghet härflöt — jag har förut på många år ej känt
denna obehagliga känsla och aldrig än, då jag kommit till
öfver-stens. Men der var främmande från Stockholm, och jag — jag
är pastorsadjunkt på landet . . . Det är således en smula inläst
högmod, en smula fåfänga; samma uselhet, som kom mig att en
gång rodna derföre, att min far är korporal. Fröken Julia kom
mig likväl snart att glömma bort allt — jag vet ej orsaken, men
hon sökte på allt sätt att ställa mig i förgrunden. Hon har tycke
af sin mor: samma blick, samma stolta gestalt; men hon är det
oaktadt glad, yr, snart sagdt, som ett barn . . . åh ja, aderton
år är också ej betydligt. Hon är sin mors dotter i förra giftet,
hon heter Julia Tigerhjärta — ett grymt namn för en så älskvärd
flicka. Ofversten var gammal ungkarl, då han gifte sig med sin
nuvarande fru och tog sin brorsdotter Hedda Malmin till sig. Jag
har ej något att säga om henne, hon ser rätt bra ut, men är utan
känsla, någonting likt en bild, en madonna, vacker att se på,
ingenting vidare.
Fröken Julia ville smickra mig, jag fann det tydligt — eller
kanske hon för de främmande herrarne ville liksom ursäkta, att
hon var så bekant med en som bara är pastorsadjunkt — åter en
gissning af min fåfänga, som beständigt hviskar till mig: Lindner,
du borde vara något mera än bara adjunkt. — Det är intressant
nog att så der se in i passionernas urverk och taga reda på hvar
felet ligger. Ännu litet nötning och då blir det bättre . . .
Hon talade om skolan — den var mitt verk; om
kyrkosången — det var jag som lärt en mängd socknens barn, qvinnor,
män och gubbar att sjunga i stämmor . . . Hon framställde mig
såsom stiftare af allt det lilla goda, man har i socknen. — De
främmande herrarne talade mycket med mig — om litteratur: då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
