Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kom att se det baromdagen, utan att bon märkte det. Hon
var verkligen skön i detta ögonblick: kinden var rosig af blåsten,
den lilla med svandun brämade mössan slöt sig som en snögräns
omkring ansigtets rosengård . . . hon smålog . . . men knappt
bade bon sett mig, förrän hon återtog sin förra stelhet och sitt
bildlika utseende.
Den 4 December. Det är afgjordt! Jag vet knappt huru
det gick till . . ; . Ja och modrens välsignelse inom fem minuter.
En stackars pastorsadjunkt förlofvad med en fröken, stjufdotter till
en öfverste! . . . det skall förundra min gamle far. Det kommer
väl en gång, då jag är gift och gör ett besök i min fars stuga
. . . Den hvita bordduken är utbredd öfver bordet, och far och
mor möta oss i dörren; då tar Julia gubben i famn; det är hans
gamle majors dotter, major Tigerhjärta. Jag mins ej huru det
var, men jag hörde gubben tala om honom, då jag var barn.
Då jag — blyg var jag, det skall Gud veta — då jag
anmälde mig hos öfversten, så blott smålog han, liksom försmädligt.
«Lycka till, min vän, lycka till!» sade han, och tryckte min
hand. «Jag hoppas, att ni känner hvarandra, att edra lynnen
sympatisera P»
«Ja, o ja!» yttrade jag.
«Nå, så Gud välsigne er då!» återtog gubben. «Hör du,
Hedda, lyckönska Julias fästman», tillade han till sin brorsdotter,
som var i rummet, fastän jag ej märkt det.
Flickan var ovanligt blek, och då hon steg upp för att
lyckönska mig, skedde det stelare och mera tillgjordt än någonsin.
Hon gjorde en sorts nigning och sade: «Lycka till, Lindner!» Det
är skada på den flickan, — det felas blott ett hjerta; hon är en
bild, en madonna; ej ett drag af hvarken glädje eller smärta.
Min svärmor, Öfverstinuan, tog mig i en skil dt förhör. Julia
gick ut då jag kom tillbaka, tydligen på tillsägelse. Jag tyckte
ej om det der hemlighetsfulla . . . jag kan säga allt för Julia.
Hon började tala om mina kunskaper, mina förträffliga
egenskaper. — Jag blir aldrig slug på öfverstinnan; jag är som alla
andra, och Gud skall veta, att mina kunskaper icke äro för många
— mina egenskaper: en smula fåfänga, en dyning då och då af
andligt högmod, när jag ser någon stackare, som är sämre än jag
(baron Ärenrot gaf mig dock i det fallet en god lexa); item den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
