Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, jag förstår», yttrade jag litet harmsen; «men prosten kan
säga prostinnan, att det är mig, och icke ett pastorat, Julia vill
ha . . . Hon älskar mig innerligt.»
«Jaså . . . tviflar inte», sade gubben, något sårad af min ton
och min helsning, som han, sanningen att säga, ej vågade
framföra. tfJaha, adjö med bror!»
Jag har gjort orätt. De begge gamle mena väl; men de
känna ej Julias varma bjerta.
Den 31 December. Det är slut på året; ett nytt år således
i morgon. Okända öden . . . nej, icke okända; samma Försyn,
som ledde mig från barndomen, leder mig äfven då. Ondt eller
godt ur din hand, du himmelens Herre . . . allt är godt: jag är
nöjd med din skickelse.
Julaftonen var jag på Skoningslösa. Jag fick en mängd
julklappar — allt hvad som kan prydas med tapisserisöm i sefirgarn
och perlor, fick jag. En grann rökmössa med en stor perltofs i
nacken, rätt vacker; skön, sade jag till Julia, som var gifvarinnan.
«Men, min goda Julia, bönderne skulle tro mig hafva blifvit
lin-• dansare, om de finge se mig med den granna mössan på mig.»
Hon skrattade och påstod, att den klädde mig ypperligt, och
öfver-stinnan tycktes nästan ta humör, så ifrigt försvarade hon
rökmössan. Öfversten teg och naturligtvis också vår madonnabild.
Yi-dare en resväska och en mängd andra granna saker. Men Julia
har tänkt på mig mycket, mycket. Vid hvarje ruta hon fyllt; sade
hon, tänkte jag: hvad skall Fredrik tycka om detta? Jag kysste
den sköna flickans hand. Sist kom ett paket, det var en
kyrk-handbok med permar af perlsöm: ett kors, en kalk, en bok och
deröfver en hvit dufva. — «Tack, hjertligt tack!» sade jag, glad
och rörd tillika, till Julia. — Hon såg på mig liksom tvekande.
«Hvad är det, en bok?» yttrade öfverstinnan; «jaså, verkligen
en handbok!»
«Ja», svarade jag småleende; «Julia vet att vigselformuläret
står deri.»
«Men», inföll Julia, «jag har verkligen icke gifvit dig den,
bäste Fredrik. Om du ser litet nogare efter», fortfor hon,
betraktande boken på alla sidor, «så ser du på sjelfva sömnaden, att
jag ej sytt den. Jag gissar något», tillade hon, skrattande, «se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
