Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Lierad, jaså», mumlade Drängstedt, som ej riktigt Visste hvad
det betydde.
a Jag önskade att pastorn skulle gifta sig med någon flieka,
som jag håller af.»
«Ja, Gud bevars, min n&diga fru öfverstinna; är det inte annat»
så . . . jag är alldeles ledig att inträda i det heliga äkta ståndet.»
«Det är bra», återtog öfverstinnan, förtroligt läggande sin hand
på mannens axel. «Men ett vilkor: intet läseri mera, inga besök af
gummor eller sådant, utan, rätt och slätt, pastorn sköter sin tjenst.»
«Ja, fru öfverstinna, derom är ingen fråga, om fru
öfverstinnan är så nådig och bara befaller.»
«Men, säg mig», började frun, «säg mig orsaken till er ifver.
Jag vill tro, att ni är en klok, beräknande man, ni kan gerna
vara öppenhjertig . . . säg ut!»
«Jo se, fru öfverstinna, det är rent af omöjligt att kläda sig
och betala litet skuld sedan akademitiden, utan att församlingen
bidrar något till ens hjelp, och jag kan säga, att jag i Olsboda
tjenat ihop temligen mycket, så att jag inte allenast är skuldfri,
utan har ett litet bo. Men det är nu slut, sedan den der Olavus
i Nygården börjat predika; ty jag har i år inte fått mer äh femtio
riksdaler extra, men de andra åren gick det ända till femhundra.»
ccJa, jag kunde väl tro», yttrade öfverstinnan och ringde.
«Säg till fröken att komma in.»
«Magister Drängstedt, min dotter, fröken Julia», presenterade
öfverstinnan. «Kom hit, mitt barn, och onifamna din mor.»
Julia nalkades och slöt öfverstinnan i sina armar.
«0, min Julia, dag och natt tänker jag på din lycka»,
snyftade öfverstinnan; «jag kan ej lefva länge (gråter), jag kallas snart
i en bättre verld, till din far, goda Julia, men dessförinnan är jag
skyldig att gifva dig ett stöd. Se här, goda Julia, pastor
Drängstedt, en man vidt och bredt omtalad för sin gudfruktiga vandel
och herrliga predikosätt; om du får hvila vid hans hjerta, då din
stackars mor (nu kom åter en tårflod), då din stackars mor är
borta och sofver i mullen, så kan jag sofva i ro.»
Som en sedesam flicka egnar, dröjde Julia med svaret.
«Herr pastor», fortfor derföre frun, «se här den brud jag
ämnar er. Kom, Julia, omfamna honom; förkrossa ej din mors, ej
hans känslofulla hjerta med ditt nej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
