Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, for mammés dkull», hviskade : fröken och räckte handen
åt Drängstedt, sqm stod der i den ömkligaste positar man kan
tänka sig, med hängande anletsdrag och det förvirrade håret
uppstruket rätt i luften.
«Min nädiga öfverstinna», sade Drängstedt, «jag emottager
denna klenod att akta och bevara. Min nådiga fröken, får jag
pussa på handen?»
Drängstedt fick pussa på handen, och nu störtade fröken åter
i sin mors armar och gret på fullt allvar.
«Hon är så rörd», sade öfver s timian; «kara Drängstedt, gå ut
litet. I ett så vigtigt ögonblick bör hon utgjuta hela sitt hjerta
for sin ömma mor.»
»Ja, jag kan gå upp till nådig öfrersten», sade presten.
«Nej, nej, gör ej det; jag skall förbereda pappa, men gål
Gråt ej så, Julia lilla, det blir gula fläckar på klädningen.»
«Ja, som min nådiga öfverstinna befaller», sade Drängstedt.
»Jag går rätt ut och ger hästen en kaka, medan inin klenod
sansar sig.»
«Nå, Julia», sade öfverstinnan allvarsamt, sedan prosten gått,
»jag tror att d^ gråter på fullt allvar.»
»Jå, ja, söta mamma. Ack, herre Gud, hvad han är o&äfekl
Nej, mamma, jag tar honom inte. Ack hvad Lindner var vacket
. . . stackars Lindner, han är ändå bra vacker 1»
»Sådana dumheterI Är du från vettet?» yttrade öfverstinnan.
»Jaså, du vill då gå och tigga, i stället att sitta vid ett godt
pastorat.»
»Men, mamma, han är läsare; jag får aldrig i min lefnad
dansa mera.»
«Åh, var lugn», smålog öfverstinnan, »det är inte så farligt
med läseriet, som du tror; du får roa dig så mycket du vill.»
»Men gement ful är han», återtog fröken, stillande tåreflödet,
»och hörde mamma så dum — får jag pussa på handen P — ha
ha ha! vore jag inte sä ledsen, så skrattade jag ihjel mig.».
Nu inträdde Drängstedt. !
«Välkommen åter, käre Drängstedt! . . . Ack, min Julia är
så lycklig», yttrade öfverstinnan. «Hon känner edra ädlå tänkesätt,
men fruktar för en öfverdrifven fromhet. Hon får väl dansa; min
lilla Julia?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
