Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XYI.
Prostinnan»
Lindner var åter ensam som förut; men tacksamheten drog
honom till mamsell Lotta. Han visste huru mycket hon vakat for
hans skull oeh hennes tusen omsorger.
Lindner talade således mera med flickan än förr, och
prostinnan började åter att lägga patience hvarje afton. Hon plägade
aldrig ha denna sysselsättning oftare, än något vigtigt förestod,
till exempel då någon var sjuk, eller då någon skulle fria, eller
då man skulle slagta, för att få veta om «qvillen» hade mycket
talg, eller då prosten sjelf skulle predika, för att förutse om han
skulle komma af sig eller icke. Nog af, prostinnan läde patience
hvarje afton, men det var ej höst, ingen slagt förestod, Lindner
predikade hvaije söndag, det var således omöjligt för prosten att
komma af sig i predikan, och ingen låg sjuk. Patieneen rörde
således giftermål, och man kunde tydligen se på prostinnans mine,
att hon blef missnöjd när korten förespådde en «ljus karl till
huset», eller en «mörk väg», eller något dylikt, hvaremot hon var
fryntlig hela qvällen, då hon fick fram hjerter ess på sin plats och
en «mörk karl» till huset. «Det betyder ingenting», sade hon ofta;
men det oaktadt kunde hon ej låta bli att vara intresserad af
^detta ingenting.
Imedlertid fann Lindner snart, att Lotta blef honom mera
främmande än förr, och att hon talade mindre med honom i
samma mån han fick tillfälle att tala vid henne; ty prostinnan hade,
«på det att magistern inte skulle förkyla sig i flygeln», inredt ett
rum på vinden, midt emot väfkammaren, och der vistades Lotta
hela dagen för att väfva en dräll, hvars svårigheter och skönhet
prostinnan aldrig nog kunde berömma. «Ser magistern, lilla Lotta
kan väfva som Ekenmarks, och jag har sjelf valt mönstret. Se
här en sköld med två lejon och kungens namn inuti och straxt
bredvid en hjort, och så en sköld igen ooh så en hjort, hela
duken utåt . . . Lotta ville bara ha blommor, hon; men jag sade;
kungens namn kan ingen se for ofta, och så hjorten se*n, så kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
