Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa Lindner, att hon väl visste for hvems skull han led; men
begge dessa personer voro passiva, och prostinnan deremot aktif.
Lindner sökte derföre att, så snart som möjligt, få en
förevändning att komma derifrån, och förklarade en dag, att han önskade
flytta, för att taga pastoralexamen.
Lindner mottogs ganska kallt af biskop Slingerback, som,
nyligen hemkommen från riksdagen, hade varit en af ledarne i sitt
stånd, och nu, prydd med en nordstjernekraschan, ansåg sig ännu
mera upphöjd öfver sina ståndsbröder än förr. I den lilla
gym-nasiistaden hade den briljanterade kraschanen en alldeles egen
verkan, emedan den betydde nåd hos öfverheten, och man fann klart,
att biskopen hade crinflytande», d. v. s. hade någon kanal på
sidan, och förmådde något förmer, äu blott och bart hvad rätt var»
Det kunde således ej fela, att biskopens förmak stod fullt af
personer, som ville ha den äran göra sin uppvaktning, och som
aldrig nog kunde yttra sin glädje att återse stiftets älskade
styresman. Samtlige kontraktsprostar i stiftet beslöto att gifva biskopen
en äreskänk, och frukten deraf blef en stor téservis af silfver,
hvar-till alla pastorerne och komministrarne samt en mängd adjunkter
hade bidragit. Det är både ömkligt och löjligt att se detta
lyck-sökeri i massa, verkligen det oegennyttigaste af alla slagen; ty
ingen utom det lyckliga föremålet har nytta deraf.
Nog af, bisköpen var på sin äras höjd, då Lindner, rätt fram
och utan menniskofruktan, kom för att uppvakta honom.
«Jaså», yttrade biskopen, med ett förnämt smålöje, med en
dragning åt förakt. «Jag mins icke magisterns namn.»
«Lindner!»
«Jaså, Lindner. Låt se, herrn har varit i Olsboda.»
«Nej, i Träleboda.»
«Ja, det var riktigt. Nå, hur mår gamla Klasmark P Jag
hoppas att få se honom här, eller huruP»
«Jag vet verkligen icke.»
«Är herrn ännu qvar hos Klasmarks?»
«Nej, jag ämnar taga pastoralexamen.»
«Försöka, menar herrn», yttrade biskopen med ett satiriskt
leende. «Man tar icke examen så lätt; vi äro stränga i
konsistorium. Lycka till, min vän, adjö!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
