Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, käre Silfverkors!» svarade Filip, «vi äro mycket bekanta,
gamla vänner, och», tillade han, vårdslöst skämtande, «hos mina
svenska vänner tycker du väl, att det passar sig att jag vistas.»
«Ja — ja, käre Filip, jag är glad att du har vänner», yttrade
svågern. «Det hedrar ditt hjerta, och att herrarne äro gamla
vänner, finner jag mycket naturligt.»
«Ja visst», sade Filip skrattande; «den der gamla vänskapen
kostar ingenting; det är fasligt hvad den nya kostar mycket; —
men barndomsvänner har man för platt intet. — Jag hushållar, som
du ser, och släpper ej en gammal vän förr, än jag slitit ut honom.»
Landshöfdingen smålog, och ett förläget smålöje syntes kring
hela bordet; men den stela mannens fru, Julia, hade häftat sin
blick på de begge vännerna. «Du gör rätt, Filip; en gammal vän
är det dyrbaraste man kan ega.»
På qvällen, sedan alla spelborden voro besatta och
landshöfdingen satt inkilad mellan biskopen, en öfverste och en teologie
lektor vid virabordet, befunno sig ändtligen Filip och hans vän i fred.
«Du tar pastoralexamen», yttrade han. «Hör du, Lindner,
knip dig ett laudatur.»
«Det är omöjligt», svarade den blygsamme presten; «det
gif-ves endast åt akademici.»
«Det är besynnerligt, det. Kan icke en pastorsadjunkt få det
betyget?»
ccJo visst; men han har sällan så mycket kunskaper, och jag»
. . . yttrade Lindner, men afbröts midt i meningen af Filip:
«Håh! Kommer du ihåg då kemie professorn, som
disputerade för prest- och pastoralexamen, när vi kamperade tillsammans.
Han kunde ju ej ett ord teologi och fick — laudatur?»
«Ja, han var ju professor», yttrade Lindner, småleende; «och
om han ej kunde teologi, så kunde han åtminstone annat. Du
finner, att jag gör mig forhbppning om kanske ett approbatur.»
«Nej, ser du», invände vännen, «ser du, min plan är följande.
Du får högt betyg; genom min fars inflytande skaffar jag dig en
hofpredikantstitel, och när Wingeltofta och Tranarp blir ledigt efter
gubben Zackrisson, som troligen ej lefver länge, så söker du få
förslaget och, som du vet, är det vi, det vill säga jag, som i vår
tillträder Klintinge egendom, hvilken har öfvervägande röstantalet.»
Lindner hade med en godmodigt satirisk mine afhört sin väns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
