Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och öfverstinnan kunde ej undertrycka en mine af missnöje, när
hon inträdde i ett mönjerödt rum med perlfärgade möbler, som
prostinnan förklarade för svägerskans förmak. Den stackars
öfverstinnan hade ej ännu hunnit så långt på sin nybörjade husliga
bana, att hon kunde begripa huru man kunde vara lycklig och
begagna perlfärgade möbler — betsade skulle de vara, om också
endast rödbetsad furu. Men öfverstinnan qväfde sitt missnöje, drog
några djupa suckar öfver alltings förgänglighet och berömde allt
hvad hon såg, utan undantag, hvilket i högsta måtto gladde
prostinnan, som icke hunde underlåta att berätta «svägerskan», att
alla förbättringarne skett genom hennes försorg. Och när gumman
om aftonen kom åter till sin gubbe, som ej varit med på
installationen, hann hon knappt aftaga kappan ocb bahytten, för än hon
sade: «Tänk, svägerskan är en ganska beskedlig menniska — hon
blef så nöjd åt mina anstalter; du skulle sett huru glad hon var!»
Och i den glada öfvertygelsen somnade prostinnan om qvällen.
Men öfverstinnan kunde ej somna; rummen voro för låga, det
liksom tryckte henne på bröstet, gardinerna voro för glesa och de
klumpiga möblerna tycktes henne stå som spöken omkring väggame.
Så olika döma menniskorna; det som utgör ett öfverflöd för
en, är fattigdom för en annan, och den enes fröjd är för den
andre en verklig smärta!
I lifvets skola lära vi oss konsten att lefva för evigheten, det
är der menniskoaflägget får tid att slå rot, innan det omflyttas;
men det finnes många, som i likhet med vinträdet måste skäras,
innan de kunna bära frukt; och öfverstinnan var just en sådan
förbildad natur. Blott långsamt, sedan hon af fattigdomen blifvit
fastbunden vid beroendet, kunde hon lämpa sig efter spalieren;
ännu sköt en och annan motsträfvig qvist ut, men han intvingades
småningom, äfven han, och slutligen var det blott någon gång som
hoppet sköt ett vattensko tt, hvilket snart dog. Hon ombildades
inom ett par år till en stilla husfru, som fann sig allt mera nöjd
med sin ställning, sitt hus, och sin gubbe, som var sig lik,
endast lugnare och gladare än förut. Det satiriska leendet, som så
ofta förut krusat öfverstens mun, sågs nu mycket sällan, och äfven
han hade blifvit en annan menniska. Begge hade vunnit på sin
kurs i lifvets skola: den svåra lexan, att vara sjelfförnöjd, hade
hon lärt sig — och han hade med euklidisk klarhet bevisat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
