- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
267

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man kan vara nöjd med litet. Han var således lycklig som en
gosse, hvilken val hunnit bevisa sin proposition och får lemna
taf-lan, framför hvilken han svettats, sedan han sagt sitt: hvilket var
det som skulle bevisas.

Man lär sig sällan något af sig sjelf, och här var det Hedda,
som ledt de begge gamle och mer än en gång lagt deras händer
tillsamman till försoning; hon var den försoningens ande, som
sammanjemkade de olika naturerna.

Prosten hade åter blifvit frisk och återtog pastoralvården,
men ville det oaktadt ej mista sin Lindner, hvilken således
nedsjönk till pastorsadjunkt, som han förut varit. Lindner fortfor i
Thorberga på samma sätt som han gjort i Träleboda, men hade här
en mycket bättre verkningskrets, emedan han ej hade några
fanatiske i närgränsande församling; ty en sådan, och den hop han
samlar omkring sig af så kallade väckta, upprycka eller nedtrampa
så mycket af ljusets säde de kunna nå, emedan denna sekts
helig-görelse bäst går för sig i mörkret, liksom bilddansen i en laterna
magica ovilkorligt fordrar mörker för att bli synlig.

Det som mest bekymrade Lindner var dryckenskapen; men
dels hans lugna, klara bevisningssätt, hans kärleksfulla rättelser
och hans förmåga att gifva skarp, men likväl ej falsk kontur åt
sina målningar, dels hans öppna, om man så vill, skoningslösa,
sannfärdighet gjorde folket först uppmärksamt och sedan längtande
efter något bättre.

I allmänhet är teckningen af ett samhällsondt nyttig, då den
blott ger skarp belysning och skarp skugga, så att hvarje kontur
står klar och bestämd utpräglad för reflexionen, hvaremot man
förlorar om man gör föremålet större, än det är, och således väl gör
bilden stor, men i samma mån obestämd, eller om man låter
folket se den genom den prisma, snillet så ofta vill nyttja, så att
hvarje kontur prålar i regnbågsfärger. Man har, då man strider
för en sann idé, förlorat bataljen i segrens ögonblick, om fienden
kan säga: det är öfverdrifvet; sanningen får då fly i sällskap med
öfverdriften, liksom ofta pultronerna nedtrampa de tappre, som
utan dem skulle ensamme vunnit segren.

Personalier äro vanligen blott en inkomst för presten, och
vanligen får man derföre höra en mer eller mindre blomsterströdd
lefnadsbeskrifning öfver de afdöde, som skola nedmyllas; men det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free