Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnslig tiUgifvenhet.
«Jag ser det gerna, för min del», yttrade prosten, tryckande
Lindners hand, «och du är nu så gammal prest, att du snart kan
få dig ett sacellani eller pastorat. Tycker Hedda om dig?»
«Ja, jag tror det», yttrade Lindner; «jag har anledning tro,
att hon håller rätt mycket af mig.»
«Ja, kära Lindner, allt det der är bra; men jag har lofvat
min bror, öfversten, att Hedda ej skall gifta sig mot hans vilja;
han har också rätt dertill, ty hon är uppfostrad hos honom, och
han har en fars rättighet öfver henne. Tala vid honom; men
nämn ingenting for min gumma, förrän du fått veta hans tanka;
hon skulle genast vända upp och ned på huset med beredelser till
lysning och bröllop- — och det vill jag icke.»
Lidner var säker • på öfverstens bifall, och vandrade derföre
glad till granngården, för att framföra sitt frieri. Då han kom,
mötte honom Hedda; hon smålog åt honom.
«Nå, Lindner!»
«Jo, prosten har ingenting deremot», sade denne, «men
öfver-lemnar saken åt öfversten.»
Heddas ansigte mörknade.
«Ja så, men der är främmande nu; fastän», tillade hon skrat*
tande, «det gör ingenting; det är ett så intressant främmande.»
«Hvem?» frågade Lindner. Men Hedda blott skrattade.
«Jag vill inte förstöra den angenäma öfverraskningen ... farväl!»
Och dermed flög hon bort, den yra bilden, den glada madonnan.
«Nå — ödmjukaste tjenare, bror Lindner!» hörde denne, då
han inträdde i det mönjeröda förmaket, och kyrkoherden
Dräng-stedt tog honom i handen. «Hä, hä, hä, mycket nöjsamt att återse
en gammal vän! Min vördade svärfader vet kanske inte, att vi
begge äro kamrater, hä, hä, hä, har följts åt sedan quarta; jag
tror, jag var ett år före bror i quarta.»
«Ah, det är du», yttrade Lindner på sitt vanliga, fryntliga
sätt; ty han kände ej en gång obehag af att träffa sina fordna
ovänner; så hade hans sjelfbeherrskning öfvergått till vana. «Nå,
välkommen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
