Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Mina vänner, jag har noga betänkt den sak, som bror
Dräng-stedt anförtrott mig. En rik plantageegare i Amerika har dött» —
öfversten fixerade Lindners ansigte, som ej röjde någon
sinnesrörelse — «den der plantageegaren. hette Malmin och har, enligt
annons i tidningarna, efterlemnat en förmögenhet af tjugo tusen pund
sterling . . .»
«Eller», tillade Dräugstedt, med triumferande blickar på
öfver-stinnan, «en summa af tvåhundra fyrtiotusen riksdaler svenskt banko.«
«Om nu denne Malmin», återtog öfversten, ännu fixerande
Lind-ner, «vore min bror Johan Malmin, som var sjökapten ...»
«Ja, han hette Jon Malmin», inföll Drängstedt, «det är
detsamma som Johan Malmin.»
«Ja, riktigt . . . Om han vore min bror, så fölle på min och
min brors lott hvardera en summa af . . . .»
«Etthundra tjugotusen riksdaler banko», anmärkte Drängstedt,
«och en ränta af sju tusen två hundra riksdaler, allt banko.»
<r. . . Ja, och under sådana omständigheter finner Lindner,
att vi ej kunna gå in på hans förslag.»
Lindner rodnade, men svarade likväl temligen lugnt: «Herr
Öfverste, om ni ändrat natur och sätter penningen öfver kärlek och
tro, vill jag ej disputera med er; nog af, jag hade ej gjort det ni
gör, om jag varit i ert ställe. Hedda, äfven oss skiljer penningen åt.»
«Ja», sade öfversten, afbrytande Hedda, från hvars ögon ett
par stora tårar rullade ned på kinderna, och som stammade på ett
svar. <Ja, som jag nu testamenterat min lilla egendom till Hedda,
och hon dessutom är sina föräldrars enda barn, så blir lilla Hedda,
om denne Jon Malmin är min bror Johan, ganska rik, mycket rik.»
«Ar du ändå nöjd med en komministersgård», hviskade
Lindner, «och med mig?»
«Ack, Gud! hvilken olycka!» snyftade Hedda till svar.
Ofverstens blick blef allt mera satirisk. «Men som jag»,
fortfor han, »tycker att du, lilla Hedda, skulle få nog ändå, så skulle
jag vilja skänka Drängstedt min del.»
«Tackar aldraödmjukast, min evigt älskade svärfar!» sade
Drängstedt, och bugade sig, så att näsan nalkades krämtallriken. «Mitt
pastorat är litet, och lilla Julianus Adam blir dyr att hållå i
skolan. Får jag pussa svärfars hand?»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IV.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
