Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindner var således för första gången, i sitt eget hem; ty
församlingen hade enhälligt kallat honom till komminister efter gubben
Svensson. Han var derföre vid denna egna sinnesstämning, som
intager enhvar, som första gången sätter sig vid sitt eget bord
eller inträder i ett rum, som ej är hyrdt, utan om hvilket man kan
säga: detta är mitt eget. Hedda var nyfikenheten sjelf och
undersökte allt, bestämde hvar deras soffa, när de en gång fingo någon,
skulle stå, och föreställde sig huru nätt hon skulle ha det derinne.
Med dylika planer arbetade de begge, då gumman mycket sirligt
öppnade dörren och Märtha, omklädd och putsad, steg in och bjöd
kaffe, samt ansåg för en kär pligt att uppmana de unga tu att
ta väl för sig af sockret och icke spara på råna.
«Min fastmö ville nödvändigt se bostället», sade Lindner, »och
derföre foro vi i dag till fru Svensson.»
«Ja, ack Herre Gud!» suckade gumman; «så gjorde min salig
man för trettio år sedan med mig, då jag var ung och hoppades
så mycket; men», tillade hon litet dröjande, «jag går här nu som
en stackars enka och — ja, pastor, mycket händer på trettio år.»
«Ja, lycka och olycka, glädje och sorg.»
«Ja, herr pastor», yttrade gumman och satte sig ner med
korslagda händer, «det skall Gud veta, att vi haft många svåra dagar.
Yi ha mistat vårt enda barn här, just här i rummet. Vi bodde
här i början, men sedan har jag aldrig trifts här — och, min lilla
mamsell, hon skulle sett min flicka, så snäll och vacker hon var,
— åtta år gammal. Hon sjuknade; det är så långt till doktor,
och slutligen hemtade vi honom; men det var för sent, sade han,
åtta dagar för sent. Ack! dessa åtta dar ha bränt på mitt
samvete i öfver tjugo år, och så ofta jag kommer till kyrkan och ser
den lilla grafven, så tänker jag: åtta dagar för sent — eljest hade
du nu kanske haft en fullvuxen flicka, som hållit af dig.» —
Gumman började snyfta. — «Det är grufligt øtt vara ensam här i
verl-den och ingen ha som håller af en.»
«Tro icke det», sade Lindner och Hedda på en gång. «Det finnes
många som hålla af en gammal mor, som är utan tröst och hjelp.»
«Ack ja! det finnes många goda menniskor, och slägt har jag
— och slägten har små barn: med dem kan jag leka», yttrade
gumman. «Men jag har ett att bedja er om: min slägt bor långt
borta härifrån och ingen sköter grafvarne, om ni ej vill göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
