Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag brukade alltid sätta blommor på flickans graf, och har låtit
lägga ett kors med torfvor på Svenssons; vill ni- underhålla det
der, att min lilla flicka ej blir utan sina blommor? Ty, vet ni,
det förefaller mig liksom
När allt är tyst, i nattens timmar,
Min flicka vaknar åter opp
Och, följd af englabarnens tropp,
Hon yr kring kyrkogården stimmar,
Och hittar då, hvarenda natt,
De blommor små, som mamma satt.
Gömdt är inte glömdt, det är detta jag vill låta henne veta, det
stackars lilla barnet.»
«Ja, ack ja!» sade Hedda, «vi skola sätta blommor på
graf-ven, många, många vackra blommor.»
«Tack! Då kan jag med lugn flytta härifrån; det är endast
de två grafvarne, som hålla mig här», yttrade gumman. «Och så»,
fortfor hon, «när jag dör, så låt begrafva mig så, att barnet ligger
mellan Svensson och mig ... vi skola sofva tillsammans, liksom
vi ofta vakat tillsammans.»
När de unga reste mot aftonen, voro de i en högtidligare
stämning, än vid sin ditresa. De sutto länge tysta; ändtligen bröt
Hedda tystnaden och sade: «Också vi skola genomgå svåra pröfningar;
men låtom oss aldrig fortvifla, låtom oss gemensamt draga sorgen.»
«Och hoppas», sade Lindner.
((Liksom jag inte kunde laga till bröllop åt mitt eget barn!»
yttrade prostinnan Malmin till sin man; «men svägerskan är som
hon vore befängd. Krokan! krokan! Hvad är det för slag åt en
fattig prestdotter! Du kommer ihåg det der stora skramlet, som
de hade på Skoningslösa for femton år se’n — ja, det var femton
år sedan precist — nå, skall det bli krokan?»
«Jag lägger mig icke i edra affärer», sade gubben trankilt; «när
hvar och en sin syssla sköter, så går allt väl, ehvad oss möter.»
«Åh ja, men si krokan blir der inte af; ty, ser du, svägerskan
säger, att vi måste skicka in kareten till staden.»
«Hva ba! skola hästarne ut för att dra hit en krokan?»
inföll prosten. «Nej, det blir inte af.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
