Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nå!» smålog friherrinnan, «jag kan val såga en sak, som jag
är skyldig den lilla bruden: tror ni mig, d& jag säger, att Lindne?
der var min första kärlek, att jag hållit af honom allt sedan jag hörde
huru han satt och läste Guds ord för ett par blinda gummor, och
att jag håller af honom ännu. Han är prest af själ och hjerta; gör
honom lycklig, Hedda, och öfvertyga honom allt fastare och mer
om, att der finnes mycket godt på bottnen af menniskornas bjertan?»
«Ja, ja! — Gud skali gifva mig styrka dertill», hviskade
Hedda och tryckte sin rivals hand.
«Nu är jag åter riktigt glad», sade friherrinnan. — «Pastor
Lindner! jag har gjort min syndabekännelse för Hedda; gör nu ni
er; ty Filip har sagt sig förstå mera än han velat röja.»
«Jaså», smålog Lindner; «kanske att jag höll af er, friherrinna!
Ja, det gör jag ännu; det skall Hedda också göra; vi skola blifva
vänner. Ni skall styra Skoningslösa så, att det ej längre1 gör skal
för namnet; ert folk skall välsigna er. Och då och då kommer
ett par menniskor öfver ängen till er — det är jag och Hedda —
och då glädjas vi tillsammans, om vi kunnat göra något godt, och
klaga tillsammans, om något misslyckas — blir det ej roligt?»
«Jo, ack jo!» ropade de begge fruntimmerna på en gång, så
att öfverstinnan Malmin, som öfvertagit rollen af
ceremonimästa-rinna, fann sig föranlåten att hviska:
«Hedda lilla! du skall inte tala så högt; det passar inte för
en brud.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
