Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IV. Kyrkans förlåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Kyrkans förlåtelse.
Vid Klintorps tingställe var en stor samling menniakor, som
en lång stund stått stilla, liktom sammanhållna af en osynlig makt
i en vid krets omkring en stock, som höjde sin spruckna och
mossiga spets öfver folket; nu började det åter att sorla och röra
tig, förtrollningen var lÖBt, och då massorna skingrade 8ig såg
man en medelålders man, stående vid foten af den uppresta
stooken, mottagande allmosor i 8in hatt.
Mannens utseende förrådde på en gång smärta, förödmjukelse
och raseri i en underlig blandning med ånger, som frampressade
några tårar på den vissnade kinden.
«Stackars Lars Anders», yttrade en gammal gumma, «allt detta
för bara ett stop mjölk», — «som han gaf åt sin hustru, då hon
höll på att svälta ihjel», tilläde en yngre qvinna och torkade sig
i ögonen med förklädet.
«Det är ändå orätt att så straffa den fattige, derför att haii
tar litet mat, när han ingenting kan fä», sade en bonddräng, som
jutt nu varit framme hos delinqventen och kastat några slantar i
hans hatt.
«Åh, f-n ta alla tjufvar», svarade en äldre bonde, «jag vånna’
de hängde der allihop, det gör kroppen godt.»
«Åh ja, I kan säga så I», återtog gumman, «derför att I är
rik; men edra barn kunna också bli fattiga och, utan att få något,
tigga vid rike mans dörr, såsom Lars Anders; —jag känner Lars
Anders, och han är beskedlig, han, gör ej en mask förnär, och
hans enda fel är, att han blef kär och gifte sig så der på tvären,
och att det se’n blef missväxt, och han gaf sig under nämndeman
i Klinta, den snålvargen, som inte unnar någon att lefva.»
«I har rätt, mor, nämndeman i Klinta är just en rätter en,
han, en igel som lefver af den fattiges svett och blod», sade
bonddrängen och knöt handen af vrede. «Jag känner honom — det
var han, som tog hemmanet från far, och derför är jag nu en
fattig dräng, som inte har en torfva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0019.html
