Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kyrkans förlåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man säger) upptaga honom till medlem i det kristna brödra-
förbundet.
Man måste här fråga: nar utsköts han ur detta förbund?
Är icke äfven den brottslige en kristen och har rätt att söka ljus,
tröst och förbättring i Guds ord, och så länge han har denna
rätt, är han också en broder i kristi kyrka, fastän en fallen bro-
der, som mera än någon annan behöfver att vara en medlem af
vår församling, just derföre att han fallit och bör uppresas igen.
Att således åter upptaga en brottslig vorden
kristendomBbro-der i församlingen är ett gäckeri, en skrymtande barmhertighet,
uppfunnen för att nedtrycka i stället att upplyfta; att krossa i
stället att hela.
Man ser derföre ofta äfven förhärdade brottslingar rygga
tillbaka för denna akt af barmhertighet, långt mer än för lagens
obarmhertighet; — att lida ett straff, huru vanhedrande det än må
vara, är dock ett sätt att betala sin skuld; men att tvingas att
mottaga en nådegåfva, som man ej behöfver och ej någonsin
begärt; att åter sättas i en slags skuld till bröderna, och detta
genom ännu en förnedring, desto hårdare, som den ej åtföljes af
medömkan, det sårar ofta den brottslige mer än alla yttre straff.
Lars Anders var åter fri, han satte sig, sedan folket
strömmat ur kyrkan, på kyrkogården i djupt begrundande, blickande ut
öfver nejden. Hemifrån hade han ej fått något bud sedan han
bortfördes af länsmannen; den fattige saknar äfven kommunikation
med de sina.
Lars Anders satt ooh tänkte på sin hustru och sina små barn.
«Nu kommer jag hem igen till Anna Stina, utskämd och usel»,
sade han vid sig sjelf, «men hon föraktar mig inte för det — hon
känner mitt hjertelag och skall hålla af mig, för si jag har lidit
för hennes skull.» En känsla af frid smög sig genom den fridlöses
sjal, då han fann, att det dock fanns en på jorden, som icke
försköt honom. «Anna Stina», återtog han vid sig sjelf, «Anna Stina,
stackare, hade rikare friare än mig, men ändå höll hon af mig
och talade så vänligt med mig, då vi råkades om söndagsaftnarna
. och på lekstugan; då dansade jag med Anna Stina, stackars barn»
och trodde icke att jag skulle göra hennes olycka . . . men får gål
det är nu en gång så. När jag nu kommer hem, så skall jag lofva
Anna Stina att låta mitt straff blifva till en varning, och så akall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
