Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kyrkans förlåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sätta sig ner och trösta mig och läsa för mig. Anna Stina
läser mycket bättre än jag, — hon har fätt lära sig läsa i socken*
skolan, — men jag har fätt «kralla» mig fram i all min dar s& i
ett som i annat. 8kall jag forlåta nämndemannen? — fl ja —
det kan jag gerna; jag bar lidit det verldsliga straffet, men han
har sitt igen då han dör, och Anna Stina säger alltid: aälsker dem
som eder hata»; det vill jag göra för hennes skall. Nämndeman»,
fortfor han efter ett långt betänkande, «nämndemannen narrade
mig att ta torpet, det gjorde jag för att få en torfva att sitta på
med Anna Stina; — för så låt han mig arbeta och arbeta och gaf
mig ingenting, och när jag fick litet mjöl eller dylikt, så satte han
det i en bok, — men för mitt arbete hade han ingen bok, — ock
så blef jag skyldig honom en hel hop, och så blef jag sjuklig och
Anna 8tina också, och så pantade han bos mig, så att vi hade
intet. Bå blef jag liksom tokig och gick der och gjorde intet; —~
så blef Anna Stina sjuk och fick pojken. Då gick jag till
nämndeman och begärde litet förskott, men då körde han ut mig ook
sade, att det han pantat, inte räckte till, och så blef jag arg och
tänkte — får gå 1 och så blef jag en tjuf; — & ja, det der vet
Anna Stina ju alltihop nu, fast jag inte talat om det.»
Så satt Lars Anders hela eftermiddagen på kyrkogården och
genomgick, och åter genomgick sin lefnad . . . steg ner utför den
trappan som ledt honom till brottet, for att räkna stegen oeh för
att kunna stiga uppfor igen.
Qvällen kom och ännu satt Lars Anders der, han ville först
sent vandra hem till sitt skogstorp, ty han fruktade att möta folk
p& vägen, — möta menniskor samma dag, han stått på skampallen
i sockenkyrkan.
Klockaren kom uppåt gångstigen mellan grafvarne, han
ämnade sig in i kyrkan for att stänga fönster, hvilka man öppnat
nnder gudstjensten, och som stått öppna tills nu. Lars Anders
ville smyga undan, men klockaren ropade honom till sig. «Hvad
går du här ooh lurar efter, Lars Anders», yttrade denne, «packa
dig bort, ty i klockaregfirden är ingenting att skörda.»
«Kära fader klockare», svarade mannen bugande, <jag skall gå
hem så snart det blir mörkt; men ser ni, nu på ljusa dagen vill
jag inte gå; jag kunde möta en hop af mina gamla vänner, — ock
— och de kännas inte vid mig, de; ack, fader klockare, låt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
