Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kyrkans förlåtelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli qvar tills det mörknar; jag hinner nog hem innan natten, det
är bara halfmilen dit till torpet»
«Gå hemP» frågade klockaren förundrad.
•Ja hem, fader klockare, till Anna Stina och barnen.»
Klockaren ryggade ett steg tillbaka, en bitter känsla af
medömkan stack som en törnetagg in i hans bröst. «Nå, Lars
Anders, hvad skall du der att göraP»
«Åh ja, ni kan ha rätt, fader klockare, jag bar ingenstädes att
göra, öfver allt kommer jag till skam och skada, — men Anna
Stina skall ändå bli glad, stackars qvinna.»
•Skall hon bli glader?» frågade klockaren; <gag tror knappt,
att du råkar Anna Stina.»
•Huru dåP» frågade Lars Anders och darrade på rösten.
•Jo, ser du, Lars Anders», sade klockaren, «hon är inte mera
der hemma.»
•Hvar då, i Guds namnP» frågade den tilltalade med stigande
ångest.
•Jo, ser du, Anna Stina var sjuk, då du for på slottet.»
«Ja, jag vet; men det var efter pojken det.»
•Och ser du», fortfor klockaren, «hon blef sjukare sedan,
och ...» »
•OchP» frågade den förskjtftne med kallsvetten på pannan och
med vidt uppspärrade ögon, •ochP»
«Käre Lars Anders, hon är hos Gud och det lilla barnet också.»
Utan ett ord till svar, slog mannen ner ögonen och lät
händerna falla liksom förlamade ned vid sidorna, så stod han ända
till dess klockaren skakade honom och ropade: «Hör du, Lars
Anders!»
«Ja — ja, hvad är detP»
•Du skall bedja till Gud, så får du tröst och hjelp.»
«JaI — jag skall bedja, — ja det skall jag», sade den
förkrossade, utan att tänka derpå. «Hvar ligger honP»
•Här, Lars Anders, den der sandhögen bredvid skiljebrädden
i vester, hon dog i vintras, förstår du; men nu är det vår.»
•Jaha, det är vår», eftersade mannen och lät fingrarne glida
genom håret, liksom för att afkyla hufvudet genom att dela de
hoptofvade lockarne, — och nu raglade han bort till grafven och
satte sig på sandhögen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
