- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
22

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kyrkans förlåtelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Natten drog sitt dok öfver himlen, en sakta kylig vind ansade
i träden, klockstapelns spira stod som en svart rand mot brynet,

— ännu satt han qvar på grafkullen och plockade små stenar i
sanden och liksom räknade dem, mekanist rörande munnen. Ännu
hvälfde sig mörka och ljusa tankar inom honom; men ändtligen
atod han upp med ett hastigt språng, och såg vildt omkring sig
i mörkret. «Ha, ha, hal» skrattade han slutligen och stampade på
grafven, edet är inte slut ännu; — men», tilläde han nigot
lugnare och tog sig om pannan, cmenl ...»

«Får gål» ropade han ändtligen och ilade öfver kyrkog&rden,
liksom om en ande här förföljt honom.

Ett par timmar derefter kom ett ridande bud till klockaren
att stormringa i klockstapeln; elden var lös i Klinta hos
nämndemannen.

Klockorna ljödo igenom natten, och se der borta på andra
sidan skogen var en stor brand, ty en stark mörkröd fläck
speglade sig på himlen; det var en stor brand hos nämndemannen i
Klinta.

Men på en klippa i skogsbrynet satt en menniska och be»
traktade med förvirrade blickar fyrverkeriet i dalen; det lyste så
klart ända dit der han satt, att han kunnat läsa i psalmboken, om
han haft n&gon.

«Det brinner bra», mumlade han vid sig sjelf. «Om jag nu
vräkt mig i sjön, så hade de lagt mig i skogen, men nu blir jag
också lagd i skogen, — åh, det är bara en smula skam till; hvad
gör det? imedlertid skall presten bereda mig, och också jag kan
bli salig, — ha, ha, ha, — då gör jag nämndeman der i Klinta
ett större spektakel; — han blir det aldrig, — ty hin onde var
der redan — der nere, — det var en liten svart djefvul, nu får
han smaka, hur eld smakar, snålvargen, den blodsugaren! Den
lille djefvuln hade eld med sig och hjelpte mig. — Det slocknar
af», sade han ändtligen; — «solen rinner opp der borta, ack, så
vackert det är, foglarne qvittra här i skogen ... nu skall jag till
länsmannen. Det blir snart slut ... får gål»

Få andra sidan om byn ligger en skogsbacke, som ännu i
detta ögonblick är ouppodlad och öfverväxt med enbuskar och
frodig ljung, som hvaxje vår skjuter ljusgröna blad och slår ut sina
herrliga och knappt bemärkta blommor. Bakom en frodig enbuske,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free